Aftonbladet – 16 januari 1867, sida 3

Itro fortfarande, att intet intresse i något I dera landet kan leda till förbittring elle I fiendtligt sinnelag. Dessa tankar ha städse ttalats af Förenta Staterna, ända frän der Itid de blefvo oafhängiga. Vi ha haft mångt: I skäl att vara nöjda med er företrädares, I markis de Montholon, handlingssätt och ni. hr Bertheruy, kan vara öfvertygad, att e något bevis på aktning eller böflighet skal försummas, som kan vara er behagligt elle för er underlätta upptyllandet af era plig. ter.? Underrättelsen från Amerika om presidentens försättande i anklagelsetillstånd har naturligtvis ådragit sig den största uppmärksamhet i England -och Frankrike. Begge dessa makter underhandla: för närvarande med unionen om vigtiga internationella frågor och de inre förvecklingarne i Förenta Staterna öka svårigheterna, då det börjar synas tvifvelaktigt hvar unionens egentli regering är till finnandes eller om det blir någon regering der alls. Corresp. Håvas, som snses för en officiös organ, innehåller en artikel, hvari ett nytt borgerligt krig i Nord-Amerika förklaras för sannolikt, och många dela denna åsigt. De två partier, som kämpa om makten, kunna hvar för sig anföra mycket för sin -ståndpunkt; men hvilket parti än vinner seger, komma Förenta Staterna och det system, på hvilket de hittills hvilat, att derpå få sitta hårdt emellan. Presidenten har rätt i hvad han säger till radikalerna: Hur kunnen I kalla er republikaner och vilja tvinga ett stort antal af edra medborgare att gå under oket? Unionen hvilar på den grundprincipen, att de särskilda staterna äro sjelfständiga och medborgarne i dessa stater fria. Låten Sydstaterna få komma in i kongressen, så kunnen I förhandla med dem och bli de öfverröstade måste de: falla till föga, såvida besluten hålla sig inom författningens föreskrifter. Om I påtvingen dem edra lager, måste vi skapa en stark centralregering, men en sådan strider emot de demokratiska principerna och skall nödvändigt hafva republikens undergång till följd. Så länge unionen består af segerherrar och öfvervunne i stället för af likaberättigade medborgare, sväfvar: författningen i fara. — Å andra sidan -ha radikalerna fullkomligt rätt när de säga till presidenten: Huru kan du dock tro, att Sydstaternas invånäre blifvit omskapade till loyala medborgare derföre att de besegrades på valplatsen? Läs deras tidningar och hör deras talare! De känna intet annat fädernesland än Södern, de lefva blott i tanken på hämnd, och om de finge sin sjelfständighet tillbaka så skulle de blott samla krafter för att börja leken ömigen. Sydstaterna ha funnit sig uti att slafveriet alskoffats; stå de ej längre under vår kontroll skall negerslafveriet snart komma på den gamla foten igen. Vi ha antagit ett ändringstörslag till författningen, i hvilket en utgåvgspunkt till en förlikning kunde sökas, men detta förslag förkastades nästan enstämmigt i Södern. Vi måste ha garantier för att plantageegarne ej återigen kunna resa upp hufvudet och i det hänseendet är det af vigt att negrernafå rösträtt. Det kan aldrig bli tal om fred förr än det parti, som vi öfvervunno på valplatsen, blifvit äfven i iron hänseende gjordt vanmäktigt och oskadligt. — Begge partierna ha rätt, men förhållandena gitva dem begge orätt; ty det, som de äro ense om att hålla på, men på olika sätt, går med städse starkare steg sin upplösning till mötes. Både Virginien och Kentucky Ha förkastat ändringsförslaget till författningen. De engelska tidningarne beledsaga det beslut, som representanternas hus i Washington fattat rörande presidentens ställande under åtal, med följande upplysningar: Författningens 2:dra artikel, 4:de sektionen, stadgar: ?Preeidenten, vicepresidenten och alla civile embetsmän i Förenta Staterna skola afsättas från sina platser om de anklagas för och öfverbevisas om förräderi, besticklighet eller andra stora förbrytelser och förseelser.? Anklagelsen kan endast af representanternas h .s väckas och det är senaten som leder undersökningen. Är presidenten den anklagade, intages ordförande. platsen af öfverdomaren (presidenten i hög sta domstolen). Till fällande fordras en majoritet af två tredjedelar, och domen kan blott gå ut på afsättning och förlust af rättighet att bekläda offentliga embeten. Ett ytterligare straff kan blott genom en rättegång på vanlig väg ådömas. Från senatens dom finnes ingen appell; ty denna kammare är landets öfversta instans, när den konstituerat sig som domstol. Ett beslut af kongressen kan göras overksamt genom presidentens veto; detta veto kan åter upphäfvas genom en majoritet i kongressen. af två tredjedelar, och derefter kan en sådan omröstning göras ogiltig derigenom, att högsta domstolen förklarar den vara stridande mot författningen. Men ej nog härmed. Senaten kan nemligen, om domen, sått kongressen emot, å sin sida konstituera sig som öfversta domstol, för att ställa medlemmarne af högsta domstolen till ansvar och afsätta dem på grund af deras dom, hvartill dock fordras att senaten får bistånd hos representanfernas hus, ty äfven detta skall dekretera anklagelsen mot högsta domstolen. Det har ännu icke förekommit, att en president stått som anklagad inför senaten, och författningen stadgar icke om en suspendering skall företagas medan processen pågår. Man antager, att kongressen skall fordra Johnsons suspenderande, i det den såsom skäl härtill anför, att han hotat att ned måkt motsätta sig processen. Hittilia —— —