Aftonbladet – 16 januari 1867, sida 3

AM mn —— LLALLLALLL sår, som icke var dödligt, fick icke göra något afbrott deri. Ren de Luz hade flyttat värjan från högra till venstra handen. Hans blod flöt ur tre sår, men hans vilja och hans förtröstan på sin goda rätt uppehöllo honom. Slutligen lyckades han binda Mauclercs värja, och riktade en kra-tfull stöt midt i bröstet på sin fiende. Men genom en hastig rörelse af Mauclerc, från venster till höger, slant värjan och tog vägen mellan Mau eleres venstra arm och sidan. Då inträffade någonting ohyggligt. I stället att falla utaf och intaga ny Position, såsom hvarje ärlig man skulle gjort, tog Mauclerc, hvilken fasthöll sin -motståndares vapen på ett sätt som omöjliggjorde hvarje nytt anfall, tillfället i äkt, valde en god ställning och sänkte sin värja ända till ästet i den olycklige unge mannens bröst. ?Usling ! lika feg som trolös!? mumlade han i det hap föll. ?Nu en annan?, sade Mauclere, medan Mortimer och San-Lucar bistodo Rån de Luz. . Under tiden aftorkade han lugnt sin af blod drypande värja, genom att sticka ned den i den fuktiga jorden, DEntragues tog upp det vapen, som nyss fallit ur den sårades vanmäktiga hand. ?Det blir jag, om ni behagar?? ?Ni, min sekundant? frågade Mauclerc, gäckande. ?Må göra. Kom så skall jag betala er för den möda ni gjort er att komma hit.? Denna gång korsades värjorna ända till fästet; de båda kämperne togo på samma gårg ett. steg bakåt, och anföllo derefter hvarandra ursinnigt. Mauclerc kände att han fått ati göra med en fruktansvärd motståndare, och använde derför dubbel vaksamhet, styrka och snabbhet, (Forts.)