Aftonbladet – 16 januari 1867, sida 3

Hvilka åsnor! De kunde mörda mig och spela i stället ädelmodiga! Hvilka enfaldiga åsnor !? Vi döda, men vi lönnmörda icke, min herre?, svarade de Luz föraktligt. ?Detär jag som anhållit att man måtte göra er den äran att slåss med er. Vi voro i vår fulla rätt att slå ihjäl er som en valen hund; men denna summariska rättvisa är icke bruklig i vårt land. Ni har brutit er ed, ni ha sålt edra bröder!...7 Det är icke sannt.? ?Då skulle ni sälja dem i morgon. Ni bär på er avgifvarelistan; neka icke, ni Kar den hos er just der!? Och den unge mannen pekade med värjspetsen på Mauclercs venstra rockficka. Det är icke sannt! Ni ljuger !? Det är hvad vi få se?, svarade Renå de Luz, som funnit tillfälle att befria sig från sin domino och föll ut i försvarsställoing med högt lyftad arm och ögat skarpt riktadt på motståndaren. Men Mauclerc var, som vi förut nämnt, en mästare i att föra värjan, Öfverraskad af de Luz häftiga rörelse vek han först unlan, men samlade big hastigt, intog en afvaktande ställning och oroade sin fiende med en serie af blixtsnabbt utförda stötar. Rån de Luz vek icke en hårsmån tillbaka Under det hån sökte en utväg, nöjde han sig med att två eller tre gånger sträcka it armen samt göra två eller tre låtsade raka stötar, hvilka alla parerades och be;varades af Mauclere. Första gången rispade han Rea de Luz i ansigtet; andra gången träffade hen honom i veöstra axeln och tredje gången i högra handen, De fyra sekundanterna förrådde icke sin ingest genom något utrop eller ens ett ord. Det var en strid på lif och död. Hvarje