Aftonbladet – 16 januari 1867, sida 3

bästa vän, icke varit lyckligt för Europa och isynnerhet icke för Frankrike. Förhållandenas allvar faller en hvar i ögonen; ställningen är full af ovisshet och faror; den allmänna meningen är i jäsning; de hotade J intressena äro oroliga för den närvarande Itiden och förskräckta för framtiden; knappt ha de hunnit något hemta sig efter en häfItig skakning, så befara de nya sådana. Frågor, som tycktes hvila, ha trädt fram i förgrunden; öfverallt rustar man, öfverallt förbereder man de fruktansvärdaste förstörelse.ocu krigsmedel. De händelser, hvil: kas skådeplats Tyskland och Italien voro, ha bragt alla beräkningar på skam, svikit alla förutsättningar, den europeiska jemnvigten är plötsligt tillintetgjord, oeh intet land har lifligare än vårt känt den smärtsamma tillbakastöten. Om jag emellertid med lugn och kallblodighet betraktar förhållandena, ser jag intet, som icke åter han godtgöras. Värt förherrskande inflytande har lidit stor skada, men ett klokt och fast uppträdande, hvilket är lika aflägset från förmätenhet som från svaghet, kan återställa det. Ja! Frankrike med sin energi, sin lojalitet, sin oegennytta, hastigt beredt att hänföras fir alla stora id6er, att uppoffra sig för alla rättvisa saker, med sin för disciplin och tapperhet lika beundransvärda arm, med sin mäktiga enhet, ett verk af århundraden, skall alltid gå i spetsen för nationerna. Dess storhet är nödvändig för Europas ordning, stadga -och lugn. Men detta är ytterligare ett skäl att ej förbise en omtänksam politiks rådslag, att ej stillatigande godkänna hvad våra fäder i alla tider bemödat sig att förhindra, att ej vid vära portar tillåta bildandet af två ofantliga stater, af hvilka den ena förfogar öfver en militärmakt, som ej låter bestrida sig. Med rätta svartsjuka om vårt sköna fäderneslands ära och värdighet, måste vi för detsamma frukta sjelfva skuggan af en minskning i det inflytande, som tillkommer det. Här rikta sig naturligtvis mina tankar med sorg på Rom, hvarest vi i detta ögonblick tillåta ett-af de stora ting slås till jorden, hvilka Gud genom Frankrike gjort: Gesta Dei per Francos. Jag vill tala om kyrkans öfverhufvuds verldsliga suveränitet, om den oundgängligen nödvändiga garantin för hans andliga makt i hela verlden. När vi för 18 år sedan åter hade upprättat denna tio gånger hundraåriga institution, som för ett ögonblick blifvit omstörtad af revolutionen, gjorde vi högljuddt, såsom en helig pligt, anspråk på att försva.a den mot nya angrepp, och sålänge våra soldater bevakade den heliga staden, bäfvade revolutionen för dem; men deras afmarsch är tillkännagifven; hvad skall tilldraga sig d.refter? Om andra id6er hade lifvat regeringen öfver vårt mot sina nationella traditioner och sin ärorika titel af kyrkans äldsta dotter trogna land, så skulle Frankrike ha haft att erbjuda den helige fadren något bättre än ett provisoriskt och öfvergående skydd. Understödd af Frankrike, skule Pius IX icke ha haft något att frukta af sina fiender; han skulle i fred ha kunnat utöfva sin dubbla sändning af pontifex och konung, och hans folk skulle för länge sedan ha haft honom att tacka för de förbättringar, till hvilka han tagit det ädelmodiga och faderliga initiativet. I dag stå vi måhända vid en katastrct, hvars följder äro oberäkneliga. Det är icke den påfliga suveränitetens framtid, som ensam är i fara; dessförinnan var det, såsom man sade, då kyrkoöfverhufvudet skulle afklädas sin verldsliga makt, blott fråga om att återföra påfven till den apostoliska tidens heliga och ärevördiga fattigdom, på det att han, löst från alla jordiska omsorger, triare skulle kunna utöfva sin andliga makt. Men i dag hycklar man icke längre: i 1 ans verldsliga makt vill man i sjelfva verket angripa hans andliga; det är på principen för all religion och för all auktoritet man vill bära händer; snart skall man logiskt fordra, att iden Gud skall försvinna ur våra lagar och från våra domstolar. . Då skall det icke mera finnas något annat band bland menniskorna än intresset ; rättvisan skall blott vara eh öfverenskommelse; intet annat medel återstår för att vinna den, än makten, och den i sina rundalar underminerade samhällsbyggnaden skall från alla sidor sammanstörta. Man tillbakavisar och icke utan skäl, kyr kans inblandning i politiken; man vill, att presterskapet skall innesluta sig i sina-heliga ..värf utan-att blanda sig i saker, som ha ingenting gemensamt med dem; men. bnru är det möjligt, att det icke sysselsätter sig med dem, om mah störtar kyrkans regering i förvirring och dess vördade öfver hofvud icke mer blir fritt, samt man tvingar det att lemna Rom för att utan fristad irra omkri.g, icke vetande hvar han skall luta sitt hufvud? ; Nej, påfvens verldsliga väldes sak är icke isolerad! Den är hyarje religions, sambhällets och frihetens sak; man mäste till hvad pris som helst förhindra dess fall. Mä vi till v rt lands beröm medgifva, att det på ingen tid och vid intet tillfälle be: dragit sig på karakteren och omfånget af hvad det ser försiggå eller förberedas; dess rättskaffens. sinne har ouppbörligt antydt, hvad som är att göra och låta; så betecknade dess första intryck om Italien, den PA vika noalra AwitAltt vn Gr. sk dot bat rt oh kö säten Alen rr A HÅ sä