Aftonbladet – 16 januari 1867, sida 3

varande dåren. Nåväl, mina herrar, hven är det nu som är denne Pål ?? I sanning!? inföll en bitter röst; de våg att vanhedern är en gammal bekant. skap för herr de Mauclerc. Han skrattar på ruinerna af sin egen heder.? ?Låt det bli ett slut! Hvem af eder ä! det som förolämpat mig? Hvem är det? Väljl? — Ar det ert sista ord?? Vårt sista.? Då, mina herrar, skall jag göra som n önska. Jag ämnade icke döda mer än er utaf er; nu skall jag i stället döda alla tre, det är alltsammans.? : Ar det mig ni väljer till er förste mot: ståndare ?? frågade den förste dominon. Er? må göra! Men jag vill att det skal vara jemnt spel; pi har förebrått mig der örfil jag erhållit; välan! se der, min vän. har ni något som ställer oss i jemnbredd med hvarandra.? På kortare tid än som behöfts för at! nedskrifva dessa ord, hade Mauclere störta! fram till sin motståndare, ryckt af. honom masken och slagit honom i ansigtet med sin handske. Den andre utstötte intet rop och yttrade icke ett ord, men ryckte till sig en värja och stod i försvarsposition innan Mauclerc ens hunnit uttala hans namn. Renå de Luz!? Jag ejelf! Och ni, mina herrar, bort med maskerna! Det passar bättre att herr de Mauclerce pu får veta inför hvilka han befinner sig. Af med masken, Mortimer! af med masken, Ban-Lucar!.... År ni nöjd, min herre?? tillade han med en lågande blick på Mauclere, och äro vi värdige att korsa våra värjor med en usling, en skurk, en som är fal för pengar som ni??