Aftonbladet – 15 januari 1867, sida 3

för öfrigt icke väcka förvåning, om en el: ler annan i det längsta dröjer med eller 2 kanske helt och hället uraktlåter att anDn gifva en lagöfverträdare, hvarsaf han sjelf ej I-) har den ringaste skada, då han deremot kan tl vara viss, att genom sin angifvelse ådraga elsig hat och förföljelse. Helt annorlunda vore det för angifvaren, om han visste sig ega stöd ej blott hos lagen och domaren, utan tläfven hos andra, som genom sitt antal och inflytande kunde göra en straffad djurplågares r I förfoljelse oskadlig, cch sjelfva öfverträdelr I serna skulle snart både till antal och beskaffenhet förminskas, om gerningsmannen finge erfara att han brutit ej endast mot ett värnlöst s I djur eller mot en lag, som han kunde hop-Ipas på ett eller annat sätt hålla i orerksamhet, utan mot en kompakt opinionFunne sig t. ex. hvarje djurp!ågare uteslu. riten från umgänget med hederligt folk, så YI skulle detta på många utöfva ett starkare -l inflytande än hvilken lag som helst. — Att I I tidningspressen kan för bildandet af en såIdan opinion uträtta mycket, och till och med reden gjort det, är ofvan antydt; ännu , mera direkt verka, enligt erfarenhetens vitt-Inesbörd, de 8. k. djurskydds-föreningarne, I hvilka häruti se det väsentligaste. af sin be1 I stämmelse. Sådana föreningar finnas numera till stort antal i nästan alla europeiIska länder och hafva utvecklat en högst välgörande verksamhet i mångfaldiga rikt-J ningar. Så är det bekant, att djurskydds. -I föreningen i London ej blott aflönar en särI skild polispersonal, för att uppspana och I till laglig beifran anmäla förbrytelser mot derstädes gällande lagstedganden i berörde hänseende, utan ock vid de större backarne 1i nämnde hufvudstad underbåller flera: häIstar, som utan betalning få användas till I hjelp för härdt lastade dragare. Äfven i Jandra länder se vi djurskydds-föreningarne T verka genom samma medel, men öfverallt dessutom genom utgifvande af skrifter till Jellmänhetens varning och upplysning; och huru vigtigt detta sednare medel ensamt kan vara, är lätt att inse, då man betänker, att sannolikt största delen af det lidande, som onödigtvis tillskyndas djuren, härrör af okunnighet: okunnighet om huru dessa rätteligen böra behandlas, okunnighet om menniskans eget välförstådda intresse dervid, ja icke minst okunnighet om det råa och förnedrande uti att plåga värnlösa varelser, som ega känsla för smärta, liksom vi, men ej förmåga att säga oss ett förebrående ord eiler ens att ropa på hjelp, ännu mindre att ställa oss till ansvar. Men då det gäller en upplysning, som bör blifva allmän i detta ords fullaste betydelse, är det tvifvelsutan af skolan som man bör hafva de: mesta att hoppas. Der inrotade vanor, egennytta och lättsinnighet med förenade krafter sätta sig till motvärn, der bar till och med den klaraste sanning svårt att vinna erkännande. Vanligen uvndandrager man sig snart att lyssna till hvad hon säger, och der man ej tillsluter sina öron, tillsluter man åtminstone i det längeta sin öfvertygelse. I det ämne, som nu är i fråga, är det emellertid framför allt sf vigt, att belysningen kan blifva någorlunda fullständig och att det kan ske för åhörare, som befinna sig i en ålder, då hvarken för. domar eller vinningslystnad sträfva att utestänga en bättre åsigt. Men äfven under dessa jemförelsevis gynnsamma förhållanden vinnes det åsyftade målet ingalunda så lätt, som mången måhända tror. En iallmänna ordalag hållen skildring af menniskans hårdhet mot djuren tjenar till föga eller intet. Det är ganska lätt för hvem som helst att medgifya, att misshandling mot djuren är någonting i hög grad tadelvärdt; men när det blir fråga om tillämpningen, så torde medgifvandetfå många inskränkningar, särdeles om någon dervid skulle känna sig sjelf träffad. -Man måste derföre vid framställningen egna uppmärksamhet åt sla de former, hvarunder djurplågeriet vanligen förekommer; man måste fullständigt blotta dess motiver: egennytta, lättja, känslolösbet, fåfänga och högmod, vrede och skadeglädje, råhet och dumhet, vidskepelse, lätt sinne och dåliga exempel o. s. v,; man må. ste uppvisa dessa driffjedrars verkliga helt, och framför allt för men icke Greyrmma att göra dessa upplysningar fr ktbärande ;enom att anslå de äd Ste strängar, som none i hvarje menniskVnjerta, känslan af välvilja, Hl tack mhet, af medlidande — och må-snda skell den tid ej vara alltför långt borta, då hvar och en som misshandlar djur skall anses hafva begätt ett skynifligt brott, och utan fruktan och tveken anklagas och utan anseende till personen dömas. Visst är emellertid att detta mål ännu sy: nes stå i ett aflägset fjerran; lika visst är äfven att det aldrig skallkunna vinnas utan erbete cch etrid; men derföre är det också mycket angelägnare att snart gripa verket an. andra sidan vore det både fegt och kortsynt att misströsta cm framgång. Ingenstädes, der någon röst höjt sig och påkallat medlidande med djuren, har den saknat genljud. Visserligen har den icke het ler, lika litet som hvarje annan sanning, saknat motståndare och smädare; men fienderva äro här af dep beskaffenhet, att de ej skäligen böra injaga fruktan, och fånighetens löje bör ännu mindre afhålla någon från att följa sin pligt. Det svåraste hindret skall dock komma från likgiltigheten, förnämligast måbända från obenägenheten att taga första steget. Väl är det sannt att all början är svår, men den är ett oundgängligt vilkor för att man skall hinna längre. Hvad skolan skall komma att uträtta tillhör framtiden att visa; men blir också detta i fullt mått hvad vi deraf vilja hoppas, så skall den likväl aldrig göra en medverkon af andra krater öfverflödig. Dessutom hinner mycket göras, innan från skolans sida något resultat kan vara utt förvänta. Bildandet af djurskydds-föreningar är derföre ej blott det första, det är i sjelfva verket ett stort och afgörande steg fram mot målet. Må de som uppriktigt nitälska för mensklighetens förädling hvar i sin stad taga saken om hand! A. L. Nordvall. Ett förslag, med anledning af kölder. och nöden. Då nu f. d. Industripalatset ritves och man ser huru mycket af trävirket, eom spintas sönder, och man deraf äfven kan förstå huru litet som kommer att betalas derför vid en blifvande försäljning, så kommer man lätt på den tanken, huru mycken nytta och välsignelse det skulle kunna vinnas. om i stället för att nå aulbtjian