Aftonbladet – 15 januari 1867, sida 3

; Ett förslag, med anledning af kölder, och nöden, Då nu f. d. Industripalatset ritves och man ser huru mycket af trävirket, som spintas sönder, och man deraf äfven kan förstå huru litet som kommer att betalas derför vid en blifvande försäljning, så kommer man lätt på den tanken, huru mycken nytta och välsignelse det skulle kunna vinnas, om i stället för att på auktion slumpa bort dessa partier bräckta och splittrade plankor och sparrar, de i stället afdelades i små lotter och genom hvarje församlings fattignämnå delades ut till de mest behöfvande. Många lära icke finnas, som, om de också icke sjelfva sett allt det elände som finnes i de fattiga. och uslas kojor, icke skola kunna tänka sig cetsamma under den nurådande stränga kölden, hvilken till det förra eländet tillkommit; och då det nu gäller, icke att ge ut penningar, utan endast att afstå från en osäker inkomst, mot att kunna göra godt; lindra nöden; och kanske rädda mången moder, många barn och kören me sjuk stackare från döden, så torde ingen tveka att lemna sitt gillande af förslaget och derigenom ändå något sätt lemna sitt lilla bidrag. Men det är Principalerna i denna affär, d. v. s. Stockholms stadsfullmäktige afgörandet beror på. De torde hafva sina skrupler, men till dem hemställes om, då den enskilde stundom utan lag och skyldighet finner sig af omständigheterna eller den år dande nöden manad att bistå sin olyckliga nästa, icke samma tillfälle kan inträffa för kommunen; och hvad stadsfullmäktiges kommittenter angår, så äro vi öfvertygade att de icke skola klandra deras medlidsamma åtgärd. Dessa kommittenter hafva haft öfverseende med så många andra af stadsfullmäktiges handlingar, hvarpå hvarken ära eller vinst skördats, Nybrovikens fyllande m. m.,