Aftonbladet – 15 januari 1867, sida 2

cMin Gud!4 svarade hon med en mild och bedjande röst. Jag ber er om ursäkt. Jag borde vara trygg i ert sällskap... Jag borde vara glad att få lemna detta s.rgliga hug.4 eTack för min delf, brummade den amla. Men4, återtog flickan, son viännu kalla Therese, tdenna drägt, dessa kläder, som jag bär för första gängen, denna ensamhet, den ovanliga timman i e t sällskap... Kanske hon vill söka upp heir Musard hemma hös honom på morgonqvisten? fortfor Machur. Allt detta kommer mig att fråga om jag är riktigt vaken... Skall jag nypa henne i armen? frågade den gamla. Vill du tiga, hexa!...4 Ha, ha, halt Fröken, sade Olivier, tag min arm, och var öfvertygad att det är en vän som bjuder er den.4 Naturligtvis !4 inföll Maehurå. Hvart för ni mig?X En vagn väntar er, och i denna vagn... Huru! Bli de icke ensamma? Ett sådant dumhufvud! Och i denna vagn?... frågade Thrå:e, Skall ni träffa någon4, svarade Olivier småleende, som skall förjaga edra sista betänkligheter,,. någon som ni skall skatta er lycklig att lära känna. Nåväl, eftersom det är nödvändigt...4 Sådana konster! mumlade den gamla. Så! Lycklig res, min sötunge... Första steget är taget,.. det är bara det som kostar på... Var nu mycket snäll... Lite på herr Olivier, som är en bra ung man och betalar väl... Lycka till! Jag förstår mig på det der... Och glöm icke mamma Machure,