Aftonbladet – 11 januari 1867, sida 3

Snöstormen i Jylland. Om tillståndet i staden Hjörring i nordligaste Jylland meddelar hr Camillo Bruun i sitt blad, Hjörrings Amts Tidende, föl. jande lifliga skildring under öfverskriften: agbok under snön: Den 2 Januari. Vi skrifva i dag onsdag den 2 Januari. Om onsdagen utgifves ju ingen tidning i Hjörring, så hvad det angår kunna vi gerna lägga händerna i kors; men i går var det nyårsdag, då utkom naturligtvis icke heller något blad, och två dagar å rad är en väl lång svältkur för dem, hvilka lika litet kunna undvara den andliga som den lekamliga födan Våra goda, välvilliga prenumeranter, som vi i parentes önska ett riktigt godt nytt år, gifva oss nog sin förlåtelse för onsdagen: men hur skall det gå med oss i morgon? Då måste tidningen ut, ehuru utsigterna att kanna uppfylla vår pligt äro ganska skrala. Vibefinna Oss i samma belägenhet som bagaren, hvilken skall baka bröd, men ej har mjöl, som mjölnaren, hvilken skall mala, men saknar både vatten och vind, som skomakaren, hvilken saknar läder, skräddaren som saknar tyg och foder, tunnbindaren som saknar stäfver 0. 8. V., 0. 8 Vv. Vi äro nemligen utan postunderrättelser; sedan lördagen den 29 sistl. December veta vi ej det minsta om, hvad intill ett par dagar före nämnda tidpunkt sig i verlden tilldragit, och så tillvida kunna vi gerna anse oss förflyttade till Grönland. Till Grönland!... Ja, det är verkligen ej så litet sanning i denna idtförbindelse, vår situation är fullkomligt grönländsk, — allt hos oss är is och 8-ö, och de flesta af oss bo i tilltäppta snöhyttor; med andra ord, våra hus äro begrafna i snön, som räcker ända upp till takkanten och der står i förbindelse met drifvorna på taket, så att snöbetäckningen mångenstädes är fullständig, der icke spaden undantagsvis har lyckats skaffa undan snön från de öfversta fönsterrutorna eller der icke stormen i sitt glada lynne har sopat nå: gra korta sträckor rena, för att på båda sidor sammanhopa snön så mycket högre för att dermed visa motsägelserna i sin egen kraft. Näppeligen har någon resande från toppen af Montblanc betraktat de vidsträckta snöregionerna med större förvåning och intresse än vi från spetsen af vår Östergades snöberg. Vi behöfva blott föreställa oss, att det är aska vi se i stället för snö och hafva då en klar och fullständig bild af de tre neapölitanska städernas undergång; det