Aftonbladet – 11 januari 1867, sida 3

är blott den skillnaden, att all möjlighet till flykt är oss betagen. Gator och torg äro till den grad, och flera alnar högt, öfverfylda med snö. att vi icke begripa, huru en snöskottning skall kunna företagas, och det är säkert, att om snön icke vore ett af sig sjelft försvinnande ämne, så skulle ett fullständigt bortförande blifva ansedt såsom en omöjlighet. Vi måste alltså inskränka oss till att vara ett kommande töväder till hjelp. — I går på nyårsdagen var vädret icke fullt så barskt och snöfallet mindre, men i natt och i dag stormar det och yrar med förnyad kraft, så att man ser intet slut på detta ömkliga tillstånd. Under dessa omständigheter kan man föreställa sig det andliga betryck, hvaruti vi hafva tillbragt de sista dagarne. I söndags och på nyårsafton hafva kyrkorna varit stängda och stängda ungefär som kepena kyrka, då hon begrofs af en sandstorm; icke en gång klockorna hafva påmint oss om bönestundernas tillvaro. I går, nyårsdagen, hade det dock lyckats elfva personer, förutom prest och klockare, att komma ini Guds hus. I många hushåll klagar man bittert deröfver att tjenstfolket, som fått tillstånd att gå bort på dans, har blifvit utesnöadt, så att hvarken gröten eller gåsen hafva kunnat blifva tillagade till nyårsaftonens och nyårsdagens festliga firande. Sällskap voro sammanbjudna här och der, men gästerna uteblefvo; arLletareföreningens julgran, som hade lotvat ungdomen glädje och julklappar, stod orörd — kortligen: hade vi oc så plötsligen blifvit förflyttade till Grönland, så kunde det icke, hafva, varit jämmerligare stäldt med oss än nu. Både port och bakport äro på många ställen spärrade af snödrifvorna, så att man icke en gång med lifsfara kan komma ut och förse sig med detta lifvets angelägnaste nödtorft — vattenposten är frusen eller begrafven, vedboden står icke till att öppna, och fönsterrutorna äro utifrån betäckta, så att ett sorgligt mörker herrskar inne i rummen. I går lyckades det väl på flera ställen att finna bjelp medelst tunnlar och hålvägar, men i dag äro alla dessa kommunikationsoch hjelpmedel återigen tillstoppade. Och huru skall detta, som nu nedskrifves, en gång blifva tryckt? Afven tryckeripersonalen är utesnöad, och vi skrifva, utan att veta när dessa rader en gång skola blifva lästa; —tja, till och med om de kunde blifva tryckta i tidningen, så är likväl en utdelning af denna för närvarande en omöjlighet. Kanske kunna vi för en längre tid få blifva i tillfälle att skrifva en Dagbok under snön. Onsdags afton. Det fortfar oafbrutet att yra; blåsten är fortfarande lika stark; han kommer från NO. Sedan ovädret började i lördags afton, har vinden hållit sig mellan SO. och NO. Utanför diskontbanken och köpman Schibsbyes på Östergade bålla snödrifvorna ett halft tjog alnar i höjden. Utmed väggarne på östra sidan af gatan ligga ändå högre bankar. Hos köpman Högsted har snön tryckt ett gammalt till sta!l inrättadt uthus i spillrör. Egaren hade hyst fruktan för att nåot sådant kunde inträffa och hade derför låtit ytta ett par hästar ifrån stallet; — flyttningen skedde knappt en half timme före sammanstörtningen. Huru det ser ut på landsvägarne, känna vi icke, men man kan göra sigj en föreställning om deras beskaffenhet, när man vet att ingen landtbo — och dessa äro eljest allting annat än rädda för oväder — har varit inne i staden under dessa dagar. De högt liggande chausserna borde man väl kunna antaga någorlunda fria från snö, och verkligen lyckades det för posten från Fredrikshavn i går att komma hit på öppen släde. Ett försök att få postsäcken befordrad härifrån till Aalborg misslyckades deremot. och sedandess måtte svårigheterna hafva vuxit betydligt. All handel och rörelse ligger nere — hvarje pulsslag i det merkantila och industriella lifvet är afstannadt. Gud allena vet, hurulänge vi få vegetera i detta tillstånd! Den 3 Januari, middag. Det har fallit en mängd snö i natt, men idag äro utsigterna betydligt ljusare. Luften är stilla och kölden ringa. Maänga händer äro i färd med att göra de insnöade husen och deras inbyggare fria samt att rödja väg för posten, hvars ankomst vi väl torde få vänta fram emot aftonen. En ljusning i den gråa luften antyder, att vår Dagbok under snön? nu har hunnit till slutet.