Aftonbladet – 7 januari 1867, sida 2

är en stor ståtlig karl och väl klädd är han. men ett sådant ansigte han har! med de dei stora mustascherna och det der mörka skin: net skulle man just som vilja säga att har ser ut som-en turk. Inte är hans ansigte så fasligt afskräckande heller; men han ba: sådana underliga miner och fasoner! Har springer hit och dit, går på gräsplanerna, och slår med käppen pågrenarne; han smy. ger sig sakta fram till huset och tittar på det, och sedan han gett på det en stund, kilar han tillbaka in i parken som en orm.... Jag frågar frun om det väl kan vara en hederlig kristen, sonr bär sig åt på det viset. Dessutom har iägen sett honom gå genom grinden; och han har ej kunnat komma in annat än genom att klättra öfver staketet. Och för resten) sade Leonard och sänkte rösten, Char den lilla Pierrot, som var med NR för att hjelpa mig ifall jag skulle blifva anfallen. ... Men det törs jag aldrig tala om för frun, ... Åhjo, min vän, tala om det:4 Jo, vet frun, den der lillagPierrot, som inte är någon åsna, som hvar man vet, försäkrar att den här karlen är icke annat in ett slags varulf, som han nu under nåson tid sett smyga omkring staketet om jvällarne.s. Tycker inte frun att jag bör skicka efter polisen ?4 Neje, sade Marthe, Sden der misstänkta sarlen behagar mig. I fall han an i två immars tid ströfvat omkring i parken, så vör han vara litet trött; kom, så skola vi rrestera honom sjelfva och tillbjuda honom utt hvila sig här. Det lönar ej mödan att ni gör er besvär ned den saken4, utropade Leonard; här kommer han! I detta ögonblick kom en främling gånde från parken in på terassen och styrde