Aftonbladet – 7 januari 1867, sida 2

bvad form våra nya militärpligter skola påläggas oss, måste vi veta hvilken förändring som inträffat i Europa med afseende å Frankrike, måste vi undersöka om denna förändring icke af oss fordrar någonting annat än militära försigtighetsmått. Vimåsterådfråga oss sj: lfva om hvilken riktning det är angeläget för oss att gifva vår inre och yttre politik med afseezende å de förändringar, som försiggå omkring oss och hvilkas återverkan vi erfara på ett så tydligt sätt. — — — Detta är den stora moraliska nödvändighet, som, för att så säga, springer fram ur reformen för de militära institutionerna och sväfvar öfver denna stora åtgärd. — För att bibehålla den rang, Frankrike vill ega i folkens samqväm, har det nu två utvägar att välja på. Det måste skåda dem båda kallblodigt och beslutsamt i ögonen. Den ena är armereformen, ty hvarken för sig sjelf eller för utländningen får det lemna något tvifvel öfrigt om sina kraf. ters omfång och verksamhet. Den andra är den inre institutionens liberala framåtskridande, landets i högsta mån aktiva och inflytelserika delaktighet i dess angelägenheters förvaltning, Att uraktlåta, kringgå eller uppskjuta den sednare af dessa utvägar, vore att tillsluta ögonen för erfarenhetens mest lefvande undervisning, det vore att firsumma ett yttersta tillfälle, det vore att tillsluta örat för patriotismens mest upprörda maning. För att inneha sin rätta plats i verlden, för att intaga en hedrad ställning i folkens rådslag, måste Frankrike sjelf hedra sina medborgare genom att erkänna dem värdiga att vara fria, genom att bevilja dem deras rätta plats i ledningen af dess politik. Det är ej blott soldater som Frankrike är skyldigt sin regering, det är äfven den offentliga tankens lagliga verksamhet genom dess intellektuella lifs fullkomliga frigörelse. Må man besinna, att vi måste undersöka sjelfva elementerna för den franska storheten. Tror man väl, att det stora Frankrike skall ha varit den despots, som lät härja och bränna Pfalz, eller denne andre despots, som genom sitt segerväldes råhet uppretade den tyska patriotismen, hvilken man skulle kunna påstå ännu med vild entusiasm står väpnad mot den förfärliga skuggan af segraren vid Jena? Ar icke deremot det stora Frankrike det, som bar till verlden revolutionens löften, det som förutsade despotiernas och feodalväldenas allmänna förgöring, allas och enhvars frihet och jemnlikhet, det som under vissa af en oföränderlig renhet utmärkta dagar förtjenade sympati och beundran af de bästa sinnen och de ädlaste själar i Europa? Låtom då alla Frankrikes lifsandar utstråla i det ögonblick, då 1 viljen garantera dess säkerhet genom dess stridskrafters tillökning. Mildren tillredelserna till en ny militärorganisation genom skådespelet af en nation, som återfått tillräckligt inflytande på sin regering för att för alltid omöjliggöra krig af nyck, af system och ärelystnad. Påtrycken Europas allmänna politik en ny stämpel genom exemplet af att Frankrike återgår till den inre fribetens tradition. Om man deremot inskränker dess bemödanden uteslutande till militärintresset, skall man löpa fara att icke lyckas i det särskilda verk, man ämnar företaga sig; åtminstone skall.man icke göra någon ändring i det på en gång förvirrade och våldsamma tillstånd, hvari den europeiska osäkerheten forftlefver.