Aftonbladet – 5 januari 1867, sida 2

uaturligtvis icke ringa vigt, isynnerhet i vörjan, då en ny inrättning lätteligen, såom erfarenheten visat, kan, om den ej unlerkastas behörig kontroll, få en skef riktring. Vi tro, att om hrr stadsfullmäktige samt, å akademiernas vägnar, vetenskapsakalemien, hvar för sig, vid den årliga sammankomst, då ledamöter i direk:ionen böra atse3, valde en revisor, samt dessa båda revisorer, helst bland subskribenterna, tillkallade en tredje medlem af revisionen, skulle dessa. trenne personer bilda en tillräcklig och fullt lämplig personal för ifråoavarande uppdrag; hvarefter sedan redosörelsen för inrättningens ställning och förvaltning blifvit ej allenast till K. M:t insänd, utan äfven i tryck publicerad, inrättningens principaler, Stockholms stadsfullmäktige och vederbörande subskribenter, egde, på gemensam sammankomst, besluta om decharge för styrelsen. Det förslag till en högre bildningsanstalts upprättande, som af komiterade blifvit afgifvet, skulle af ingen emottagits med lifligare erkänsla och bifall än af oss, om det varit i någon mån tillfredsställande och lemnat rum för hoppet att, genom statens och enskildes frikostighet, den byggnad, man icke nu förmår i dess helhet uppresa, skall i en framtid kunva uppföras. en för möjligheten af en sådan fullbordan måste någon grund vara lagd, någon plan vara upprättad, af hvilken statsmakterna och enskilde kunna se hvad man villy hvad som brister och på hvad sätt de medsl komma att användas, se i enskild eller offentlig väg kunna till inrättningen anslås. Med ledsnad ha vi saknat detta i komitens betänkande, och då vi nödgats i detta och några andra hän seenden emot nämnde betänkande framställa anmärkninzar, har det skett ganska ogerna, emedan vi hos flera af de komiterade känna och värdera det varmaste nit för allt, som kan lända till fosterlandets heder och nytta. Med nöje erkänna viäfven, att komitns uppdrag icke var af de lättaste, och att, då samilige de komiterade äro strängt upptagna antingen af enskilda och tjenstegöromål eller af kommunala befattningar, det måhända icke kunnat af dem fordras, att de skulleså djupt sätta sig in i detta för de fleste af dem ganska främmande ämne, alt de kunde framlägga ett fullt tillfredsställande förslag. Men allt detta och mycket mera, som kunde säges till förklarande af det framlagda förslagets bristfälligheter, kan icke utgöra något skäl att låta dessa qvarstå; och vi hysa det. förtroende till komiterades nit och välvilja för sjelfva saken, att vi icke ett ögonblick kunna antaga, att de, sedan uppmärksamheten å dessa brister blifvit fästad, skulle af rätthafveri vilja förfäkta desammas bibehållande. Samma skäl. som. föranledt oss, hos hvilka hvarje godt förslag till det stora ändamålets vinnande kunnat påräkna det varmaste understöd, att emot det nu framlagda afgifva flera anmärkningar, skall utan tvifvel äfven förmå dem och stadsfullmäktige, med öfriga vederbörande, i allmänhet att, genom en ny, omsorgsfullt uppgjord pan, lägga sådan grund för den vetenskapiga institution, som man vill upprätta, att den kan blifva rikets huf-udstad och den tidpunkt, i hvilken den stiftas, till heder, men ej till motsatsen häraf. Det nu afgifoa förslaget, hvilket lärer ha blifvit redan under April månad nästlidne år uppgjordt, kan betraktas blott såsom ett utkast, och sedan uuder den äterstående delen af det förflutna året allmänheten hunnit mera göra sig förtrogen med tanken på en fri akademis upprättande, och betydliga, äfven opåräknade medel influtit,y kan det ju vara skäl att taga trägan i förnyadt öfvervägande. Inom representationen skola nu, såsom förr, mångas ögon, och af d-ssa icke alltid de välvilligaste, vara fästade på Stockholms åtgöranden i en fråga, som för landet är af icke mindre vigt än för staden, men i hvilken man likväl, med eller utan skäl, städse velat göra statens bevågenhet beroende af kommunens bemödanden; och om man skall nödgas låta de kommande representanterna se, att, när hufvudstaden gripit sig an för att i en vetenskaplig anstalt upprätta en fullt värdig minnesvård öfver nutidens för vårt land största tilldragelse, bon antingen icke förstått eller icke velat eller icke förmått göra något mera än tillskapa en lärareplats på obestämd tid (ty strödda föreläsningar voro förut anordnade), samt att man icke upprättat någon plan, utvisande att man önskade erhålla flera lärare, och hvilka vetenskaper man ville hafva af dem behandlade — andra punkter i det afgifna förslaget att förbigå —; så befara så att majoritetens omdöme inom riksförsamlingen skall utfalla allt annat än gynnsamt såväl för Stockholm som förde anslag, hvilka för den tillämnade inrättningen kunna komma att begäras. Vitro äfven, att hrr stadsfullmäktige böra hafva sig angeläget att emot dem, söm villigt lyssnat till deras uppmaning att lemna bidrag till ifrågavarande institution, tillvigagå med all den grannlagenhet, hvarpå dessa kunna göra anspråk. Det är billigt och naturligt, att de som, i ändamål att här i-staden erhålla en institution af. stort. och ädelt syfte, till en härtill afsedd fond skänkt medel, skola höras öfver sättet för denna inrättnings anordnande, helst det för dem måste vara af intresse att se till, huruvida det ändamål, som de med sina gåfvor afsett, uppnås; och då staden ännu icke till denna fond gjort någon donation, kunna dess fullmäktige icke i afseende på användandet af de gifna medlen betrakta sig annorlunda än såsom enskilde personer, hvilkas dispositionsrätt bestämmes a: deras tillskjutna bidrag. Det lärer väl således icke gå an att, med fullkomligt förbigående af subskribenterna, öfverlemna det nu afgifna förslaget, äfven om det skulle dessförinnan undergå nödtorfiga förbättringar, till K. M:ts fastställelse, tan syne3 hrr stadsfullmäktiges åtgärd här