Aftonbladet – 3 januari 1867, sida 2

— gården efter hans afresa. Bylvain Cordoau hade lyckats i alla sina företag, oaktadt han förblifvit en hederlig karl; genom sitt tilltagande välstånd hade han slufligen blifvit en betydande personlighet. Paul hade blifvit uppfostrad som en ung man af stånd; och efter slutade studier hade han tagitsin grad. Vid tjugoett års ålder herre öfver sitt öde och ett fädernearf som uppgick till tjugo tusen livres i räntor, hade han till en början stannat i Paris, sett sig om litet i verlden, funderat på alla sorters yrken och ej funnit något i sin emak, ömsevis lockad af litteraturen och konsten och i ovisshet om hvilket han skulle bestämma sig för. Till slut hade han funnit sig böra stanna på sin egendom och sedan öfver ett år bodde han nu på Aubiers som landtbrukare. Litteraturen och de sköna konsterna som följt honom ut på landet blefvo hans käraste och angenämaste förströelser från arbetet. POch nu?, sade öfversten, hvars nyfikenhet ej ännu var fullt tillfredsställd, ?huru kommer det sig, att du, strax du ser mig, gissar att jag är din gudfader?? Jag kände igen er?, svarade Paul; Ptack vare det här porträttets likhet, var det ej mycket svårt.? Men det här porträttet, efter det verklioen är mitt, hvem har gjort det? hvarifrån kommer det?? BEfter den affär der ni vann edra kaptensepåletter stod ert porträtt i Paris alla illustrerade tidningar, tillika med -berättelsen om er vapenbragd. Jåg samlade och förvarade dem som reliker; och så snart jag kunde handtera penseln har jag studerat dem för att kunna måla cr bild, och det tyckes nu som om jag ej lyckats alltför illa.? Jag var då NI glömd här? du hade hört berättas om mig??? Co CC Glömd, ni glömd vid Aubiers! Jag har blifvit uppfostrad vid att dyrka ert minne. Min mor talade ständigt med kär ek om er; ni var fortfarande hen:es afgud. Min far tröttnade aldrig att berätta att det var med er som lyckan kommit in i hans hus; det