Aftonbladet – 3 januari 1867, sida 2

ning, bestående af en enda fast anställd lärare och för öfrigt föreläsare, hvilka, såsom hittills, tillkallade från alla landsändar, efter. några dagars vistelse här åter skulle draga härifrån. Dertill fordras, att en större lärarepersonal här lefver, verkar och lärer; och man bör så ordna dennas undervisnisgsskyldighet, att man snart kan få se densamma omgifven af en ständig ungdomlig ähörarekrets, från hvilken här, såsom i Danmarks och Norges m.fl. hufvudstäder, såväl ett högre kunskapsmått som aktning för vetande och sinne för mensklighetens högre sträfvanden kan i vidare kretsär sprida sig. En annan af akademiens förnämsta uppgifter måste blifva att komplettera den undervisning, som våra universiteter nu lemna. Denna undervisning är bristfällig, icke blott derföre att flera nyare och högst vigtiga vetenskaper antingen alldeles icke eller i alltför ringa mån der föredragas, samt att intet af dessa universiteter har mera än fyra fakulteter, då för en fullständig högskola nu erfordras fem å sex sådana, uian äfven emedan ungdomen, som icke i de små akademistäderna kan finna medel att uppehålla sig längre tid än för examivas absolverande är nödvändigt, tvingas att efter en hasiigt genomlupen lexläsningsperiod fly universitetet, innan samma ungdom hunnit med någon större grundlighet tillegna sig det vetande, som stått henne till buds. På hvad sätt har komitån nu sökt tillfredsställa det behof af en kompletterande undervisning i de vetenskaper vi här ofvan antydt? Jo, sålunda att man föreslagit, att den stackars lärare, som skalluppehålla och utgöra hela institutionen, köl hålla en regelbunden ärlig föreläsningskurs öfver historiska och statsvetenskapliga ämnen. Man vill således sysselsätta honom med ett ämne, historien, som ynglingen från barnåren, i alla skolans klasser, genomtröskat och hvilket lättare än nära nog något annat kan vid universitetet inhemtas ; men man talar icke om lagfarenheten, hvilken vetenskap för de allra flesta ynglingar är såsom mesopotamiska förr än de lemnat universitetet och fått se det praktiska lifvet, och hvaruti just der: före föreläsningar för våra talrika juridiska ämnesvenner här i staden skulle vara af så stor nytta. Man har äfven förgätit eologi, fysik och kemi m. fl. andra vetenskaper af praktiskt gagn samt lättiattliga och begärliga åfven för en större, vetgirig allmächet. Att statsvetenskaperna skulle föreläsas har då verkligen blifvit föreslaget; men deras begrepp är så vidtomfattande, enär deruti ingå folkrätt, statsfattningsrätt, statsförvaltningsrätt, politik, statistik och statsekonomi m.. m., att det förefaller absurdt att förelägga en enda man att jemte detta ofantliga område äfven inlåta sig på ett främmande, nemligen historien. Dervid förekommer äfs ven den icke obetydliga olägenhet, att i hela: vårt land icke torde finnas någon, mäktig att på ett tillfredsställande sätt fullgöra ett så omfattande uppdrag. Författaren af ifrågavande förslag synes af hela institutionen hafva velat göra så litet som möjligt, då man likväl af komiten väntat och ju äfven bort vänta, att den skulle uppbjuda allt för att göra inrättningen så stor och gagnelig som möjligt; och för att icke låta planens torftighet alltför starkt framlysa, har han i den ende fast anställda lärarens uppdrag inlagt tvenne ämnen i stället för ett, utan att möjligheten att behörigen sköta 1ågotdera gjort honom bekymmer: Men det är icke nog med det öfvermått af förtroende komiin i vetenskapligt afseende egnat den blifvande läraren; hon har äfven ansett honom hafva tillräcklig tid och förmåga att, utom denna dubbla eller rättare flerdubbla föreläsningsskyldighet, bestrida: hos styrelsen både en föredragandes och sekreterares kall och för inrättningen i allmänhet en inspektors befattning. En inspektor, säga vi. Ja, så läser man verkligen i det afgifna förslaget; men öfver hvem skulle denne märkvärdige lärare blifva inspektor? Dette förmäler icke historien. Förmodligen skulle det blifva öfver vaktmästaren, br inspektorns ende kamrat i ensligheten ; ty för de ambulatoriska föreläsare, hvilka man förmodligen ämnar anlita, ehuru fven de endast i förbigående bliivit i förslaget omnämnda, kan någon inspektor visserligen icke erfordras, då den tillämnade direktionen väl med lika lätthet som den nuvarande föreläsningskomiten kan ombesörja vetenskapsmäns inkallande och honorerande, samt enhvar af dessa, efter slutad föreläsniogskurs skulle vara från institutionen fu:lkomligt skild. ; Naturligtvis skall man till försvar för detta vidunderliga förslag frambära den ursäkt, att medel fattas till inrättningens ordnande på annat sätt; men om också -tillgångarne icke blifva betydliga; så synas de likväl, såsom vii en följande artikel skola visa, ingalunda omöjliggöra en fastare och mera ändamålsenlig organisation.