Aftonbladet – 3 januari 1867, sida 2

enstaka läraren beträffar, några bestämmelser förefinnas. Vi äro öfvertygade att komitens upplyste ordförande, jemte flertalet af dess högt aktade ledamöter, haft alltför ringa kännedom om detta förslag, innan det för stadsfullmäktige upplästes, för att kunna tilldelas fullansva: righet för detta misslyckade arbete. Det synes härvid, såsom tyvärr ofta eljest hos oss är fallet, bafva så tillgått, att man åt en person, som, för att ordna allt efter sitt syfte, visat sig hågad att skrifva i ämnet, lemnat fria händer. Man har fästat så ringa vigt vid detta förslag, att man knapan lärer ingått i en allvarlig diskussion erom, likasom föreställde man sig att stadsfullmäktiges allmänna session vore dertill lämpligare, eller som trodde man att 1 allt fall intet vore att i saken åtgöra, utan att man blott behöfde med ett skenförslag lugna allmänna opinionen. Kanske har icsan äfven tänkt sig de tecknade medlens belopp alltför ringa, för att deraf något till gagn skulle kunna åstadkommas. Men alla dessa förutsättningar synas oss oriktiga. Hrr stadsfullmäktige utgöra en alltför talrik korporatiou, och flertalet af dem äro alltför litet bevandrade i ämnen af denna natur, för att kunna med fördel diskutera och afgöra en dylik fråga, om den ej förut är behörigen utredd, och en ordenthg plan föreligger. I annat fall kan man väl åstadkomma en öfverilning, men icke ett förnuftigt beslut. Sedan hela hufvudstaden uppkallats att subskribera för åstadkommandet af en verklig institution, och sedan denna stora allmänhet äfven vid ett offentligt tillfälle på annat verksamt sätt visat sitt deltagande för denna id, är det för sent, om någon verkligen skulle hysa en sådan tanke, att föreställa sig, det man nuJ mera skulle kunna på något sätt maniera bort denna fråga. Att de tecknade medlen skulle vara otillräckliga att tillsätta flera lärare än en, är, såsom vi i det följande skola visa, alldeles ogrundadt; och i allt fall om tillgångarne vore ännu mindre än de äro och snart kunna blifva, hvad skulle hindra vederbörande att redan nu uppsätta en plan, som i mån af blifvande tillgångar, kunde ifyllas? Skulle icke den allmänhet, som med kanhända icke få uppoffringar och försakelser lemuat sina bidrag till en högre bildningsanstalts upprättande, kunna fordra att få se en förnuftig början dermed grundlagd samt att af en ordentlig plan få veta den ifrågaställda institutionens syftning och karakter. I allmänhet har man vid afgifvandet af organisationsförslag tagit för regel att först utreda och bestämma inrättningens ändamål och verksamhet samt derefter ordna dess ledning och förvaltning; ty det sednare är ju naturligen beroende af det förra. Författaren af betänkandet har gått en motsatt väg, ty han uppehåller sig först och hufvudsaklizast vid direktionens bildande; under det att sjelfva läroanstaltens organisation eller lärarepersonalens antal och verksamhet behandlas i sista rummet. Om också, såsom I vi gerna vilja tro, icke härmed varit afsedt alt bortblanda hufvudfrågan; så är dock icke osannolikt att i en offentlig diskussion, sådan som den, hvilken pu hos stadsfullI mäktige förestår, detta under tvisten om den besynnerliga direktionen kan blifva fallet; Toch för att icke åtminstone för vår del leda uppmärksamheten ifrån hufvudsaken, vilja vi genast taga i betraktande frågan om inrättningens bestämmelse och verksamhet, I desto hellre som vi hört mången för öfrigt för saken icke obenägen sväfva i fullkomlig okunnighet om egentliga syftemålet med detta företag. Om man går tillbaka till motiver och förslag i den motion, som först föranledt rikets ständer att bevilja anslag till föreläsningar i hufvudstaden, hvilka föreläsniogar utgjort den grund, hvarpå man genom subskriptionen i hufvudstaden skolat uppresa den nya institutionen, så skulle dennas ändamål vara, att fylla de brister, som nu vidlåda ej mindre vår medborgerliga uppfostran i allmänhet, än den akademiska undervisningen isynnerhet. Derigenom att vi allt hittills i det politiska, administrativa och sociala lifvets medelpunkt här i landet saknat en vetenskaplig undervisningsanstalt och låtit större delen aflandets bästa vetenskapliga krafter aflägsna då till tvenne mindre landsortsstäder, hvartil äfven den bildningssökande ungdomen i följd deraf måst begifva sig, har den stora allmänheten, och deribland flera bland de inI flytelserikaste samhällsklasserna, blifvit nästan fullkomligt oberörd af det högre vetande och de rika bildningsfrön, som universiteterna äro ämnade att sprida omkring Isig. Deraf har den allmänna andan, då de materiella bestyrens och de sinnliga förströelsernas mångfald saknat nödig motvigt, i så hög grad lidit, att man icke sällan får höra, det hufvudstaden helt och hället saknar allmän anda, det vill säga att den stad, I som skulle vara landets hjertpunkt, saknar just det, som härifrån till landet i öfrigt, Tom andan der skall vara sund och god, borde utgå — medborgerligt sinne. Att fylla denna brist måste således ilifva en af den nya akademiens första uppgifter; men detta kan icke ske med en så ytterst tarflig organisation, sow den författaren af I komirgbetänkandet velat gifva denna inrättAlpes vite peer NR MÖR AP öbor nt bt