Aftonbladet – 31 december 1867, sida 3

nere utbredning, blir statens förlust känba rare, Sockerförbrukarens DBenägenbet at skatta till hvitbetsodlaren mindre påräkne lig. Det kan inträffa här hvad som unde likpande förhållanden inträffat i andra län der och mås.e inträffa öfverallt, der de allmänna bevakar sin rätt och der rättvis äfven i beskattningshänseende skall emellar samhällsmedlemmarne tillvägabringas och uppehållas: man lägger en allmän afgift. accis, på den inhemska produktionen af soc: kerämne, motsvarande tullafgiften å det utländska sockerämnet, som införes. Vi erinra att den sednast nedsatta tullkomiten redan fästat uppmärrsamheten på denra fråga och vi måste förutsätta, att både tegeringen och riksdagen något förr eller något sednare måste taga frågan under all varligt öfvervägande; hvarföre klokheten bjuder att denna vigtiga omständighet icke lemnas å sido vid de kalkyler, söm skola grunda nya fabriksoch odlingsanordningar för frambringande af hvitbetssocker. Härmed afse vi dock ingalunda att afskräcka från dessa nya företag. Erfarenheten i andra länder visar att hvitbetsodling och sockertillverkning af hvitbetor väl burit sig med en dylik accis. Hvad vi åsyftat är endast att i tid varsko mot förbiseende af ett förhållande, som förr eller sednare torde inträffa, på det att detsamma då icke må betraktas såsom ett alldeles oväntadt och obehörigt ingrepp i hvitbetsodlarens häfdvunna rätt att, sjelf skattefri för denna produktion och af tullskyddet deriill uppmuntrad, fortfarande beskatta konsumenten.