Aftonbladet – 31 december 1867, sida 3

Angående hvitbetsodling. Den från Malmö nyligen utgångna inbjudringon till bildande derstädes at ett bo.eg för hvitbetssockertillverkning innefattar ett nytt glädjande bevis på sifaktigheten och allvaret i skånska jordbrukarnes sträfvan den till högre kultur af dess förträffliga jord. Flera års erfarenhet från Landskronatrakten, der hvitbetsodling i ganska stor skala idkats, gifver vid handen, att åtminstone södra Sverges klimat väl tillåter en sådan odlipg och att denna lemnat en vida rikare behållning, än eljest af landtbruket kan påräknas. Det lärer också vara alldeles otvifvelaktigt, att flera andra delar af landet och synnerligen Gotland erbjuda esärdeles lofvande utsigter till rika hvitbetskördar, om odling af denna växt der företages. Viernra oss, hurusom för få år sedan anlärgning i Jönköping af en fabrik för hvitbetsockertillverkning ifr gasalies och h su män af största anseende för insigt och eriarenhet i våra landtbruksförhållanden ställde sig i spetsen för det:a företag sawt i sin prospektus ådagalade, att till och med små!ändska åkerjorden, ehuru eljest visserligen icke räknad bland Sverges gifmildare, skulle genom hvitbetsodling komma att lemna synnerligen hög afkastning. Allt detta anteckna vi med så mycket större szlädje, som derigenom ytterlizare ådagslägges att hvarken klimat eller jordmåner hos oss utgöra hinder för vårt jordbruks för kofran och tåflan med andra länders, allenast insigter, företagsamhet och kapitaler deråt egnas samt egendomsprisen icke ge nom obetänksamma spekula:ioner öfver höfvan uppdrifvas. Emellertid och huru vermt vi önska fram gång åt det i Malmö nu ifrågasatta och andra dylika företag, anse vi oss dock böra i tid fästa uppmärksamheten vid ett förhållande, hvars förbiseende framdeles kunde föranleda missräkning. Hittills har hvtbetsodlingen för sockertillverkning hos oss lemnats fri från all beskattning motsvarande den tullafgift, som för utländskt råsocker erlägges. Införselstullen å råsocker, afsedd att endast utgöra en finanstull till stafskassans förmän, hör tillika blifvit en skyddstull för produktion af det sockerämne som innehålles i den inhemska hvitbetan. Den naturliga följden häraf har varit, att fabrikanten kunnat betala det i hvitbetan innehållna sockerämne med ett pris motsvarande inköpspriset å utländskt råsocker af lika halt råsockertullen, Den svenska förbrukaren af sockerfabrikater, tillverkade af inhemska hvitbetor, har i sin ordning måst till fabrikanten betala samma pris som för sockerfabrikater af utländskt råsocker, I hvitbatssockerpriset har således ingått råockertullen, utan att staten kommit i åtn utande af denna afgift, hvilken sockerförbrukaren erlagt till producenten af hvitbetor. Så länge produktionen af socker ur hvitbetan utgjort en ringa bråkdel af eockerproduktionen i det hela, har staten och förbrukaren väl kunnat vidkönneas dessa uppoffringar. Men i sämma mån hvitFetsodlinogen vinner allmzn