Aftonbladet – 31 december 1867, sida 3

Gymnastikens förhållande till skön konst. Uti Sverges hufvudstad finnas Btekilliga stif telser, hvilka afse att vårda och befordra der högre konstens utvecklifig i dess flera olika gre nar. En sådan uppgift har, t. exX., musikalisk: akademien, akademien för målning, skulptur och arkitektur, kongl. teatern, m. fl. . De konster hvilka här idkas hafva visserliger hvar för sig ett särskildt intresse att bevaka. men deras fögsta mål är dock gemensamt. Na turen sjelf utgör nemligen urkällan för all verk lid poesi och skönhet och ur dess sköte är det konstens uppgift att samla de spridda dragen för att återgifva dem uti en helgjuten och föl menskligheten lättfattlig bild. För denna framställning begagnar konsten olika medel, hvilka också gifvit anledning till dess in. delning uti rummets, bildens, färgens, tonen: och ordets konst. När konsten sälunda dela sin verksamhet uti skilda riktningar och verkar med olika medel så sker detta för att kunna be arbeta ett större fält och derur lättare uppfånga konturerna af det sökta idealet; men häraf föl. jer ock nödvändigheten af en liflig vexelverkan emellan de olika konstarterna samt att desam. ma ständigt bistå och supplera hvarandra: ty annars blifver framställningen i sin helhet otydlig, eller stympad. Så måste konsten uti rummets uppmätning och geometriska konstruering (arkitekturen) visserligen nöja sig med en dunkel antydning a! dragen till det stora och sköna uti skapelsen. men redan uti den solida bilden (skulpturen) förmår hon gifva detta begrepp en bestämd och organisk form, uti färgen (målningen) ett orga: niskt sken, uti tonen (musiken) en lefvande känsla och slutligen uti ordet (poesien) sjelfva anden för sin tillvaro. Till de redan omtalade konstarterna hafva vältalighet,; mimik, dans och skådespel blifvit räknadt såsom bihang. Att icke äfven gymnastik blifvit nämnd bland dessa 8. k. bi-konster torde härröra af det djupa förfall, hvari densamma varit försänkt allt sedan det antika Greklands blomstringstid Det är nemligen först under innevarande århundrade som gymnastiken åter börjat vinna något erkännande, men detta mera såsom ett hälsoeller uppfostringsmedel än som egentlig konstutöfning. Att gymnasviken utgör ett uppfostringsmedel är ju också en sanning, men värdet uti sådana medel ligger till någon del just i deras förmåga att på ett underhållande och lättfattligt sätt meddela ungdomen sjelfva alfabetet för konsten, och en sådan förmåga eger gymnastiken i rikt mått genom dess slägtskap med nära nog samtliga af de egentliga konsterna. Så eger gymnastiken beröringspunkter med musik uti gehör, takt och tempo, med arkitektur uti proportion och statisk anordning, med skulpwr uti form och attitud, med målning uti uttryck och anotomisk motivering samt slutligen med poesi uti rythm. Att de nämnda elementerna verkligen förefinnas uti gymnastik torde en närmare granskning lägga i dagen. Om man för den skull erinrar sig att här blott är fråga om gymnastik enligt menniskoorganiska lagar, så följer häraf att rörelsen måste hållas inom vissa gränsor, afmätas och sålunda både till rymd och tid indelas uti bestämda mått, och emedan gymnastiken är mera sinnlig än musiken måste den förras rymd. och tidmått, det är takt och tempo, blifva väl så tydliga som den sednares. Uti gymnastik är det nemligen icke blott örat som förnimmer takten, utan äfven öga och känsel uppfatta densamma. Slutligen är ju föreningen emellan musik och vissa arter af gymnastik (marsch och dans) ett faktum, som visar gymnastikens lämplighet för en både taktoch tempomässig utöfning. Gymnastiken är sålunda icke utan betydelse för taktsinnets utveckling. För att rätt bedöma förhållandet mellan arkitektur och gymnastik måste den sednare b traktas utisina hvilande eller förberedande momenter (utgångsställningar) och särskildt med afseende på det syfte, som desamma innebära och äfven verkligen uppnå. När sålunda fäktaren söker en position, som förenar största stadga med minsta kraftuttömning — och en sådan behöfver han — måste han för ernåendet af dessa vilkor afväga sin kroppsbyggnad, såsom om densamma vore reducerad ända till det liflösa skelettet öch om hvilket det gällde att kunna stå för sig sjelf, utan annat stöd än den af fötterna bildade bas; men för en sådan beräkning måste proportion och statik rådfrågas, och om kunskap dessa ämnen saknas, måste fäktarens finhet i känsel ersätta hvad den kan. Uti ifrågavarande fall kan nemligen känseln (jemnvigtskänslan) i statiskt hänseende uträtta detsamma som gehöret 1ti musikaliskt, d. v. s. båda uppfata det rätta, itan att derföre kunna teoretiskt bevisa detamma. I afseende a gymnastikens relationer till kulptur och målning nämndes form, attitad och ittryck såsom beröringspunkter, och att dessa rerkligen ingå uti gymnastik icke blott som koja, utan densanuna uppträda såsom original, orde väl knappast behöfva bevis; ty hvad fornen angår, så är ju denna här, så att säga, daad af skaparens egen mejsel, medan attituderna ust äro produkt eller uttryck af den inneboende