Aftonbladet – 28 december 1866, sida 3

sen och annan glädjens apostel med sine I följeslagare och följeslagsrinnor, som frår -) sin aflegsna verld förirrat sig till boulevarc I des Italiens. Se på spanioren, som står dej : på bordet och improviserar vid accompag nemang af sin guitarr. Man kan aldrig misstaga sig på hvad han är. Se de intel (ligenta dragen, de själfulla ögonen; all talar om att det är en af dessa fattiga ar I tister som med gladt mod pröfvar nöden för att följa sin kallelse. Ett dussin ma Iskeradgäster äro nu hans åhörare och hans oamn kännes blott af några få vänner; men I kanske skall han snart tala till millioner, ga hans namn göra sin rund kring jorIden. Nu börjar det att dagas och nattfjärilarne flyga undan till mörkare ställen. Låtom 038 ockeå söka hvilan några timmar, — så att vi med uppfriskade lifsandar må kunna träda in i Notre Dame, der den ryktbare pater Hyacinthe klockan precis ett börjar sin predikan öfver äktenskapet. Just ett passande ämne att tala om med de älskvärda parisarne. Må den kära patern blott kunna öfvertyga sina åhörare om att toheten är nödvändig för att ett äkta förbund skall vara comme il faut. I Paris går tiden fört, men alltid fortast när nan sofver, och derför må ingen förundra sig öfver att timman för pater Hyacinthes predikan redan är inne. Platsen utanför Notre Dame, är alldeles uppfylld af ekipager, och det är blott med stor möda som vi kunna komma inom dörren till den öfverfulla kyrkan. Hvad som först faller i ögonen är, att de flesta af publiken höra till det starka könet, hvilket just är raka motsatsen mot hvad man annars brukar se i kyrkorna. Månne de äkta männen kommit hit för att söka tröst i sina olyckor? Eller är det de hemliga älskarne, som kommit för att höra Hyacinthes tanke om dem som plocka blommor på andras åker? Det är omöjligt att besvara dessa frågor, ehuru herrarne sitta barhufvade. u träder Hyacinthe upp på predikstolen och efter några minuters tal är han redan i fall extas. Patern är en man af omkring fyrtio år, af medelmåttig längd, något fet och af ett ganska varligt utseende — :en verklig munktyp. Han gestikulerar mycket, och när man räknar ifrån de gester som äro naturliga för en fransman, står lik väl alltför mycket qvar. En gest som ban ofta upprepar är att höja händerna vpp öfver hutvudet och låta dem skälfva som af en frossa. Hans röst är icke särdeles fyllig, dof i de lägre tonerna, beslöjad i de högre. . Notre Dames höga och långa skepp äro icke förmåvliga för taleren, och blott de som äro bonom nära kunna uppfatta hans hastigt uttalade ord, som på afstånd förlora sig i ett oredigt virrvarr. Vi, som icke kunnat fremtränga längre än straxt inom dörren, måste försaka intrycket af hvad han taler och nöja oss med att se och höra hur han predikar. På de flesta åbörarne utöfvar patern ett stort inflytande, ja, han hänrycker många till den grad att de blott med möda kunna tillbakahålla sina — applåder. En dam, som hört hans predikan, yttrade vid utgången från kyrkan: Det var en ofantlig succes! och deri mäste vi instämma. På hemvägen gå vi förbi en bokhandel och våra ögon fästas vid några af La Fontaines fabler, illustrerade af en mästarband. Det är nu visserligen ingenting ovanligt, ty ingen har blifvit så ofta illustrerad som denne illustre författare. Intresset. ligger deri att det är en nordbo, den danske teckcaren L. Frölich, som med sina fint tänkta och väl utförda teckningar i tjusande ramar infattat sju valda fabler af den populäre författyren. Arbetet, som snart bör vara tillgängligt äfven i den svenska bokhandeln, skall helt säkert med glädje emottagas af en hvar konstvän och särdeles ef vännerna till den nordiska konsten. Och nu farväl! Nej, ännu ett ögonblick! Teg med en helsning hem till Sve ge, Till detta kära fosterland, Der hafvet slår mot klippig strand, Der på en himmel klar och blå Om natten norrskensflammor stå. Ack, minnet hviskar sakta här Om huru herrligt skönt det är, Med furuskog och forsars brus, Och vinterqvällens stjerneljus. Nu kärfven ges åt fåglar små Och juleljusen tända stå; Hvar nordbo minns då fädrens tjäll Och helsar hem på juleqväll. Richard. RENRKOESOEREOSN CAR Vår ångbåtsflotta. Till Bedaktionen of Aftonbladet! Under rubriken ?Ekonomwiskt? har Aftonbladet för den 17 dennes fört en bitter klasan öfver vår äångbåtsflottas förmodade