Aftonbladet – 22 december 1866, sida 2

CTR. iNyare dansk ooh norsk litteratur. I. .sPaludan-Mäller, Ivar Lykkes Historie. — Fru Gyllemboarg Ehrensvärd, Samlede Skrifter af Forf. til en Hverdagshistorie. — M. Rowel, Breve fra Helvede. — Robert Watt, Kjöbenhavn—Melbourne—Paris. — Caralis, Hundrede Digte. — Fremtidens, Nytaarsgave, — H. Lassen, Henrik Wergeland og hans Samtid. Till denna jul ha i Danmark utkommit tt betydligt antal beilettristiska produkter f större värde. Främst bland dessa nämna i Paludan-Miillers roman ?Ivar Lykke?, af vilken acck ännu blott en del, men denna tgörande en ganska diger volym, sett daea. De många varma beundrare som Adam Homos? ekald eger i värt land skola tan tvifve! med intresse erfara, att en förattare med så mycket själsdjup, så mycken oesi och så rik lifserfarenhet debutear såsom romanförfattare. Det blir i alla ndelser nägonting annat än när nägon af va skriflystna damer, efter att hr läst hundra re och sämre romaner, af lösa reminisenser ur dem sgammarlager en s. k. ronan, i hvilken kuriösa och i estetisk mening ldeles ointressanta händelser hopas på och flösa hvarandra, uten något tecken till erklig karaktersutveckling, utan en gnista f poesi. Då arbetet synes bli at mycket tort omfång, är det svårt, att efter denna lel fälla ett omdöme derom. Författaren er sig icke med att gifva oss nägra mera mstående och afgörande tilldragelser ur hjeltes lif; vi få, liksom i Adam Homo, ja hans uppfostran från hans tidiguste är och hinna i denna del blott till den tidounkt, då han är färdig att såsom yngling räda in i verlden. Detaljerra af hansungiomslif synas någon gång litet utlagda på edden, men hvarje skildripg är dock värerik och företer än ett poetiskt, än ett sykologiskt intresse. I företalet, som har ormen af ett bref till författaren, låter han vän på landet skrifva till sig och bera att hän skall författa en bok, hvars ade beskaffenset och egenskaper han ildrar: ?det måste framför allt vara en d och dertill en god tjock bok, så att vi inna sysselsä ta oss med den ett par mårader, om vi läsa litet hvar afton. — — Men ingen sorglig historia min kära dikre! slutet måste vara godt; och inga vilda ioner och framställning af djetvulsk dska, utan snarare af mensklig skröpligt; och inga trollkonster, hvarken klassia eller romantiska; och inga spännande ndelser eller grufliga ekildringar, som a ens nattsömn. Det är nog, om ber ättelsen vkrider helt jemnt fram, så att van lugpet kan tillsluta boken den ena aftonen efter den andra. Dock måste berätkelsen alliigenom vara underhållaude — tet ir en gemensam önskan, som ni ändtligen påste se till ett uppfylla?. Det är dessa och en mängd andra fordringar författaren kulle uppfylla. För vår del förekommer fet oss som skulle man på detta arbete kunna med sköl lämpa de ord Goethe på ett älle önskningsvis uttalar: ?cif oss en hisioria om några få personer och händelser, m är väl uppfunnen och tänkt, säcn, nåoch icke vulgär, så mycket ha dling m är oundgänrg.igen nödvändig, sora icke är stilla, icke för långsamt rör tig på en ck, men icke stormar öfveriladt fram; i vilken menniskorna visa sig sådana de äro, cke fullkomliga, men goda, icke utomordentliga, men intressanta och älsk DE Berättelsen bör vara underhållande så länge vi höra den, tillfredsställands när den är slut och lemna efter sig en stilia och angenäm eggelse till närmare eftertanke. Med glädje helsar hvarje vän af ädel och cedigen skönlitteratur den upplaga af fru Gyllembourg-Ehrensvärds samlade skrifter, hvaraf första bandet nu utkommit. För den svenska allmänheten är hon hittills känd in.er psevdonymen ?Forf. til en Hverdagss:orie?, ehuru man väl äfven i sednare r ryktesvis försport, att bakom denna vdonym stod skalden Johan Ludvig eibergs moder. Detta i nordiska litteraturhistorien på flerfaldigt sätt märkvärdiga fruntimmer hette i sig sjelf Thomasine Christine Buntzen och var tödd i Kjöbechavn 1773. Vid 16!0 äts ålier trädde hon 1790 i äktenskap med den bekante satiriske förjettarea Peter Andreas Heiberg, åt hvilken hon 1791 födde sonen Johan Ludvig Hei vurg. Sedan P. A. Heiberg 1799 blitvit med anledning af utgifua skrifter landstförst, gifte hon sig 1801 med svenske Varonen Ehrensvärd, som hade varit delaktig i samman värjningen imot Gustaf III ceh såsom landsflykung lefde i Danmark under namnet Gyllembourg. Hon blef enka efter honom 1815. BSinoa sista 25 lefnadsår tillbragte hon i sonens hus, der hoa dog 1856 vid nära 83 års älder. Hon var redan 53 är gammal vär hon första gången uppträdde anonymt inom litteraturen medelst några stycken i den af sonen utgifna ?Kjöbenns flyvende Post?. Hon höll med ytterlig ängslan på sin anonymitet och erkänle icke så länge hön lefde sitt författarskap inför någon annan än sina närmaste. i denna upplaga af hennes arbeten läser man främst nu en liten skrift, ställd till hennes son och hvilken kan betrakta; såsom hennes litterära testamente. Man ser deraf bekräftadt, att hon nästan betraktade det sä: som ett brott, såsom en förbrytelse mot sitt qvinliga väsende, att hon uppträdde såsora författarinna. Hon säger, att hon ofta tänkt, att hon förrärmat den qvinliga blygsamheten genom att uppträda på en förfatjares manliga bana. ?Du vet, min Ludvig! att det från. början var en lek, sedermera en Önskan att behaga dig, som utgjorde anjedningen till att jag sökte en sysselsättning, som sedermera blef mig så kär att jag icke åter kunde lemna den, fastän en obeskriflig blyghet, nästan en skräck grep mig, när jag rätt betänkte, att jag, som cke: blott var en qvinna, utan säkerligen nu af de räddaste och svagasie af mitt kön, rade framstått för publiken såsom diktare ck var af somliga ansedd: som säådan.? I poken följer dernäst en teckning af ru Gylembourgs personlighet, efter all sannolikret författad af hennes svärdotter, fra Louis leiberg, den stora skådespelerskan och ett verkligt mästerstycke af tinhet och grace. Att döma af denna teckning och det porrätt i stålstick, som finnes i boken, mätte len framlidna författarinnan varit en af de kvärdaste, behagligaste och mest finänsliga personligheter man någonsin kan åda. D nna första volym innehåller för igt novellerna: Familjen Polonins, En Iverdagshistorie, Den magiske Nögle och. Cong Hjort. En bok med egendomlig titel och ned gendomligt innehåll är Breve fra Helvede fo M. Howell. Man har mycket undrat, wvem som döljer sig under denna psevdoym. För vår del skulle vi vilja gissa på resten Kofod-Hansen, som förut under sevdonymen Jean Pierre utgifvit Kjöd og land, en Sjelehistorie, m. m. Det är en ok, som är ämnad att framkalla starka eheationer. Den berättande tänkes i de saliga andarnes mörka hem: han förtälier