Aftonbladet – 19 december 1866, sida 2

tid, har naturligtvis ej kunnat skildra föremålet i hela dess betydelse, utan närmast och företrädesvis framhållit hans ställning till och åsigter om den ungdom, han handledde. I detta hänseende erbjuder talet mycket af intresse och förtjenar att läsas af hvar och en, som älska. ungdomen och bibehållit sitt sinne friskt, ja, af hvarje tänkande yngling. Professor Svedelii manliga och kraftfulla stl återånnes äfven här som annorstädes; måhända lider den stundom af en viss torrhet och en smula hårdhet; men dessa svagheter döljas ej sällan af innehållets märklighet och det sunda tänkesätt, som öfverallt uttalar sig. En arbetares dotter. Genretafla. Svenskt original af Munin. (Sthm 1866.) Detta romanförsjk af en hittills obekant pseudonym röjer en synnerlig förmåga af skildring och berättande framställning samt utmärker sig för öfrigt genom en van behandling af ämnet, som ej väl öfverensstämmer med den egenskap af nybörjare, man på grund af pseudonymens nyhet skulle vilja tillägga författaren eller, rättare måhända, författarinnan. Huru som helst, antingen vår gissning — ty en sådan kan ju vara tillåten? — besannas, att vi här ha för 033 ett arbete af en sedan länge välbekant hand, eller ?genretaflan? verklizen skulle härröra från en ny personlighet inom vår litteratur, så är det visst, att den med nöje genomläses och angenämt kan fylla nägra lediga stunder. Vi torde framdeles utförligare återkomma till detta arbete, isammanhang med flera andra till julen hopade romaner och noveller. Ur Kapten Puffs språklåda : 1 Småhistorier med förord af Kurry; 2 Skämtsamma noter till gårdagens text, utgifna af Kurry. (Sthm Kapten Puff! — Jag har den äran ! Så tänker väl litet hvar och drar gemytligt på munnen, då han får ofvanstående små lätta och nätta häften i handen. Ty man erfar alltid ett innerligt välbehag vid återseendet af en gammal treflig bekantskap, som någon tid varit borta från en. Och treflig var den hederlige kaptenen, det lefver ännu i allas minne. Hans id? att begynna samla sina arbeten, en id, om hvilken Kurrys förord upplyser oss, och hvars första frukter nu ligga i dagen, kan således endast benämnas, ett deliciöst projekt?, som Schahabaham II i Marocko utlåter sig. Han har börjat med en del småhistorier, original och öfversättning, hHvilkas förnämsta värde ligger i den lätta humoristiska tonen och den lekande stilen, för hvars behag vär kapten, näst eget qvickt ingenium?, har sin förtroliga bekantskap med fransmännen att tacka. Nästan med än mer intresse genomflyger man hans Skämtsamma noter, ett urval af hans uppsatser i sin bekanta tidning, bvilket i det nu utkomna häftet sträc ker sig öfver åren 1856—58 eller just sjelfva hans friskaste och gladlyntaste perio. Också fängslar oss hans alltid urbana och fina, alltid smakfullt tänkta och utförda skämt, så att vi ej släppa hans lilla volym ur sigte, förrän vi hunnit genom den. Till behaget af stil och ton kommer ett annat: återerinringen af Pgårdagens text, helst en hop pikanta sidor i densamma. Med denne godlynte kommentator är det ett dubbelt nöje att ånyo draga sig dem till minnes. Och för den, som j förut käsner eller till och med gjort sin lilla stump i ?gårdagens text?, återstår alltid den bottensats af ?historiens filosofi?, han äfven här kan upphemta, och hvars grundtema är: tider och seder förändras, menniskan förblir densamma i dag som i går. — Vi motse med synnerligt nöje det tillfälle, förläggaren lofvar oss, att Pframpå nyåret ännu en gång få taga Kapten Puff i handen.? Läsning för barn af Zach. Topelius. Andra boken. Visor och sagor. Med illustrationer och musikbilagor. (Albert Bonniers förlag.) Första boken af detta sin publik mycket tilltalande verk utkom till förra julen; den innehöll et antal dramatiska äfventyr och sagospel. Visorna och sagorna, såsom lät tare att fatta och sammanhålla, skola utan tvifvel bli betydligt mer omtyckta ar den ungdomliga krets, för hvilken de egentligen äro afsedda; för öfrigt kan hvilken ålder som helst med rätt mycket nöje följa Topelii behagliga framställningar. Utan tvifvel talar författaren om sig sjelf, då han i sitt förord berättar att ?det var en gång en fågel i Finlands skog. Han sjöng för furor och granar, björkar och rönnar; blåklockan på ängen hörde hans röst, och vasgen vid stranden lyssnade på hans visor. Hans rätta hem var den stora ödemarken; bimmelens moln voro hans bröder och svstrar, den bleka ljungen hans vagga, och nr vågor hans barndoms vaggsång. vind ocm al i skogen och sade till Då gick en eng. . fågeln: sjung för barnen: -vag; skola Fågeln sade: min röst är . barnen höra mig? Engeln sade: sjung ur ditt hjerte, så skola de höra dig. Hvad skall jag sjunga? frågade fågeln. Engeln svarade: visor och sagor. Sjung Guds lof; sjung Hans allmakt och godhet. Sjung om naturens skönhet och Skaparens vishet; sjung hiru Guds ande går genom verlden och verkar allt uti alla: Sjung derföre också om det goda på jorden, om fromhet och dygd, om mod och rättskaffenhet, om ödmjukhet och barmhertighet. Sjung fritt och gladt. Sjung solsken i sjelfva sorgens natt, men sjung alltid ädelt, att der må stanna en återglans från det höga äfven i lfvets ystraste lekar: en milda och älskliga tot, som genomgår hr Topelii visor och sagor, är härmed angifven ; utforandet bär blott ett nytt vittnesbörd om författarens kända talang. Till sitt yttre har samlingen erhållit den utstyrsel, som anstår dess inre värde. Musikstyfkena till densamma, melodiösa och smått melankoliska, äro af ett par finska kompositö:er af förtjenst, och illustrationerna utgöras af några nätta trägravyrer af H. P. Hansen. Norske Folke-Eventyr fortalte af P. Chr. Asbjörnsen og Jörgen Moe. Tredje Udgave. (Christiania 1866.) Juletrööet 1866. Norske Folkeog BörneEventyr fortalte af P. Chr. Asbjörnsen. Andet Oplag. (Christiania 1866.) Vi tala och höra talas om ett Skandinavien, och man säger oss, att första steget till en närmare sammanslutning skall vara, att de tre folken lära känna hvarann. Ja väl, men först hvarandras språk, hvaran dras litteratur; ty det är ej så alldeles hölt tied den kännedomen, som måhända åtskilliga tro. — Men hvartill dessa långdragna funderingar, dem vi hört mångfaldiga gånger förut? fråga otåligt våra läsare. Jo, vi ville helt enkelt säga, att här yppar sig ett förträffligt tillfälle att bilda propaganda för den skandinaviska saken, och det just inom de leder, hvilka framtiden I illhör, det unga uppväxande slägtets. För-1 ildrarne ge sina barn till julen gerna någon l: rolig sagobok, något, som kan på ett behagligt I: och rent sätt sysselsätta och nära den upp-!