Aftonbladet – 19 december 1866, sida 2

då du handlar alldeles såsom du skulle göra om du ej älskade mig?...7 ?Hvad vet jag! Hvad vet jag?? utbrast han. ?Min själ är likasom en rasande men trögen häst: Sätt sporrarne i honom, och han kastar allt öfverända, men med en enda smekning gör du honom spak. Fordra ej redo för mina tankar, jag kan ej mer ge dig en dylik, redogörelse; Bekäinpa dem, dessa tankar, Viblante, sönderkrossa dem; Det är ju skrifvet, att qvinnan skall vinna seger öfver det ondas ande. Sönderkrossa derför ormens hufvud.? För honom härifrån?, sade Chesnel helt sakta till Violante. Hon tog markisen under armen. — ?Hvart för du mig?? frågade han. ?Den här isiga luften uppfriskade min panna; det här regnet gjorde mig godt. Du ser emellertid att jag lyder dig; jag vill alltid lyda dig. Jeg tillhör dig, Violante, helt och hållet. Åh, jag älskar dig, men hvart gå vi? För jmig ej tillbaka till detta mörka. slott. Jag återvänder dit med dig, sade Violante; vi skola gå in i det der kabinettet, der du fordom så gerna tillbringade hela dagar vid min sida.? FOch dessutom?, återtog Chesnel, ?får ickefru markisinnan Violante lof att byta om kläder; de äro ju genomblötta af regn. Men Croix. deVie tänker ej på någonting.? Ja, ja, du har rätt?, sade markisen. Hon darrar, hon fryser. Vi måste gåin.? De gingo sålunda några ögonblick, alla tre under tystnad. Chesnel hade tagit plats nära Violante för att hålla henne uppe ifall modet eller krafterna skulle svika henne. Markisen lät leda sig, han roade sig som. ett barn med att stampa i marken för att låta vattnet spruta upp. — Äfven jorden gråter?, mumlade han. Derpå lyfte han