Aftonbladet – 19 december 1866, sida 2

JUL-LITTERATUR. IL. Dikter af Frans Hedberg. (Albert Bonniers förlag.) För de många vännerna af denna vackra poetiska talang bör föreliggande julgåfva vara särdeles välkommen. Man finner der, samlade i en rik bukett, de poetiska blommor, författaren vid olika tillfällen med frikostig hand strött omkring sig; men, säger han i sitt förord: Att af stunden de föddes För den och för dess kraf, Det är en sak som de nästan Sig vilja berömma af. Ty ögonblicket är spegeln För evighetens glans, Och intet lefver i tiden Hvars frö ej i stunden-fanns. Och träffar det bördig jordmån Så bärer det skörd i arf t ännu ofödda slägten Och kommande tidehvarf. Och derför — kän då skalden med skäl tillägga — Och derför — om mina blommor I inorgon bladen strö; Om, i den stunden de lefvat, I den de också dö; Ej sörjer jag deras öde, Ty detta är min tröst: De voro, den dag de lefde, Ett genljud af tidens röst; Ett blomsterspråk, fast ringa, Som talat på klippig stran Om kärlek, Hopp och längtan Och frihet och fosterland, Med nöje återfinner man i denha samling ?Bältespännarne?, Den tysta kraften? och så många andra om ett ädelt, manligt och flärdfritt tänkesätt vittnande sånger, liksom några af griftpoemerna lägga författarens varma hjerta för dagen. Hans efterbildningar efter Heine afsluta värdigt det hela. Arbetet är ett sådent, till hvilket anmälaren önskat Att kunna återkomma, när julbrådskan är öfversiånden. I typografiskt hänseende gör boken all Heder åt hr Albert Bonniers ständigt framit: gående officin. — Minnen från 1866, tecknade af T........ (P. B. Eklunds förlag), är titeln på den li tografiska pressens bidrag till årets julfröjd. Den spirituelle tecknaren har här lemnat sin sedvanliga komiska revy af det flyende årets mest framstående. företerlsör. Detin gålig bekändlar Kans ritstift, rätt qvickt och oförargligt skämtsamt såsom alltid, hjeltarne och hjeltinnorna af 1866 års treflig: vintersäsong, militärmaskeraden, Berns salong, stockholmsbor på landet, landtbor vid expositionen, militärminnen, diurgårdeminnen, jättekönsörtei m. m. Öhignonen intager värdigt sitt rum bland dessa hågkomster; man ser der en mor, förmanande sin lilla vidunderligt utspökade dotter: ?Lek nu snällt på Carl XIII:s torg, men framför allt akta din chignon!? Bland Stockholms ungherrar framställa sig ett par små pysar till konstkännare utanför nätionalmuseet,; öfver hyilket d5 uttala det äfgöfandö dörmen!: Det är för stelt, duger inte!? Äfven jungfrurna ha erhållit sitt blad i den komiska samlingen. ?Hvad har du emot oss, Lisette, frågar matmodren, eftersom du vill flytta ?7 — Ingenting?, svarar Lisette, ?men jag tycker bara att herrskapet bor för långt från norska skarpskyttekasernen.? Häftet innehåller 24 qvartblad, alla i samma glada berrö, ock köstar I rdr rit, Hvilket pris, i förhållande till planschernas antal, kan anses såsom särdeles billigt. Westmanlands och Dala nations minnesfest öfver Christian Erik Fahlicrantzs i Upsala d. 1 Nov. 1866. (Upsala 1866.) Det lilla häftet, hvars utgifvande är ett nytt bevis på den tillgifvenhet och vördnad, hvafmed den aflidne bisköpen omfattades if sita ytäre latdsitän vid det universitet, han så länge tillhörde, invehållet ett minnestal af professor Svedelius ock en sång af rektor Staaff. Minnestalaren, tolk af naionen3 tärksämket för Faklerantg, dess les late och frikostige välgörare under en längre