Aftonbladet – 18 december 1866, sida 2

mi m den förkroppsligade skönheten, och likväl hade jag i gär gjort en ed att emellan er och mig sätta en gränslösrymd; men jag vet ej hvilken okänd makt i vatt återfört mig nära ert slott. Jag ville säga farväl åtminstone till de murar, som vakta er; nu har jag återsett er.? 1 ?Och ni tänker j längre på, sade Viofante, Patt hålla er ed. rSäg mig hvarifrån dessa tårar komma, som ni nyss fällde?... Men nej, jag begär ej att få veta det. Jag har hört sägas, att hjertat någongång bedrog sig. Men kan taga för kärlek hvad som ej är annat än en förblindelse, fromkallad af ett sublimt ädelmod. Har er lycka redan upphört, madame? Den är likväl ej mer än tre månader gammel; men ni visste, då ni gifte er med markis Croix de Vie, att de onda dagarne måste komma, Kan ej markisen träffa en annan Lesneven på sin väg? Hens hemlig hetsfulla raseri skall då återvakna och ej så snart inslumra,? Min herre?, utropade Violante, ?markis Croix-de Vie föraktar era förolämpningar.? Lesneven skakade på hufvudet. Det är ingen annan än ni, som jag fruktar att förtörna?, sade han. I stället för att aflägsna sig tog han likväl ett steg framemot korset. Er kappa dryper af regnet?, sade han med en darrande röst; Sni fryser och era händer isas emot denna sten. Er kropp är utmattad, er själ förkrossad. Gå, min herre, sade Violante. Nej4, utropade han. Jag hade svurit att resa; nu gör jag en motsatt ed. Jag vet ej hvilken dåraktig förtröstan uppstiger i mitt hjerta. Jug vill ej resa, ty jag har sett er gråta. Han försvann i ekskogen. Violante följde