Aftonbladet – 17 december 1866, sida 2

bibeiforskningen i den ifrågavarande delen för närvarande hunnit. Jul-litteratur. I. Norden, Nationalkalender för år 1867. (J. J. Flodin Y Denna kalender utmärker sig i år ganska fördelaktigt för sina illustrationer, bland hvilka flera af fru Weydenbayn utförda träsnitt utmärka sig. Bland dessa nämna vi särskildt Vinterstycket?, efter en tafla af konnng Carl XV; Barn vid en grind?, efter Brandelii bekanta tafla. Man finner här för öfrigt poemer af Lea och Pehr Tho masson, berättelser af fru Schwartz, O v. Schaniz, Hedvig v. Numers m. fl. ; biografi med porträtt af Carl Johsn Billmark; ett miniatyrgälleri af savxtida, innehållande porträtter af Björastjerne Björason (fögs yckadt), baron E. v. Stedivgk och författa rinnorna U. v. Strussenfeit och Wilhelmiva Stålberg. Kalenderns yttre utstyrsel är på en gång solid och elegant. Thalia. Teaterkalender för 1867. Redigerad of Oscar Wijkander. Första årgången. Stockholm , Oscår L. Lamms förlag, 1866. Flora. Toilettkalender för 1867. Elfte årgången. Stockholm, Ostar L. Lammws förlag, 1866. Freja. Kalender på vers och prosa för 1867. Sjunde årgänden. Stockholm, C. M. Hjortsberg, 1866. De kompositioner af pianscherismålt format, versbitar och skizzer, som, inlegda i mer eller mindre nätta permar till envelopper och kallade kalendrar, af vära förläggare hvar jultid skickas ut i verlden, ha ru en gåpg för alla, liksom fastlagsrisen med de förvade fjädrarne — om hvilka de genom sin brokighet på visst sätt påminna — majstängerna m. m. blivit ett slags nationafbruk hos oss. Fåfängt är att komma med några påminnelser mot det missbruk af litteraturen, hvartill dessa kalendrar föranleda, fåfängt att erinra om att detta textande till planscher, hvaraf de till stor del lefva, är en absurditet: lika säkert som flyttfåglarne om våren ha vi dessa jullåglar regelbundet tillbaka hver enda jnl. Då så alla anmärkningar härvidlags tjena till intet, och allmänheten för öfrigt gör isin sak hvad hon vill, återstår jogenting annat än taga saken som ett anrat faktum och bemöda sig om att se den ur så ljusa synpunkter som möjligt. Man underlättas emellertid i dessa bemödanden af de verkliga godbitar, man i dessa katendrar understundom påträffar bland pa kramet, och dem man gerna ti en bättre lott n att med den a ätenhet till möte . Kalendern Thalia är temligen väl försedd med sådana godbitar. Utom ett kalendarium, angifvande födelseoch dödsdagar för de danska, norska och svenska teatrarnes artister, författare och kompositörer: förteckvingar på de kongl. m. fl. Stockholms teatrars pereonaler 1866; redogörelser för samma teatrars verksamhet under seduaste spelär, ätföljda af planritningar och korta historiker; samt några lefnadsteckningar, innehåller nemligen kalendern en skizz af signaturen Jo. Jo., Emilie Högqvist och Debutanten, som kerligen med stort nöje skall mottagas af de qvarlefvande vännerna till den enslagoda, sköna konstnärinnan, Några blad ur Pariserteatrarnes historia af CO. L. är en intressent uppszts, skrifven med fransk liflighet. Den svenske läsaren får här bland annat reda på den för oss knappast fattliga besynnerlighet , som kallas claque vid de franska teatrarne. Kalendern innebåller vidare Tankar om skådespelarelkonsten af hr FE. Hedberg och afslutas med en Tafla ur lifvet af Aug. Blanche. Porträtten i det lilla bandet äro mycket skrala. Flora är försedd med bidrag af törf. till Högadah!s prostgård, Måns Månsson, Helmer Blå m. fl. Någon gång skall man ha roligt?, af Lea, är en liten mycket rolig bit. Btt underbarns barndomsminne?, af Sigurd Ring är ett rätt rörande litet skilderi. Med denna kalender i banden kan man rhufvud rätt behagligt passera en qväll under julhelgen. Till Freja ha BE. Sehlstedt, Per Thomasson, Aug. Wir, Lea, fru M. S. Schwartz, Edward, Fredrika Wennberg och Wilhelmina Stålberg m. fl. m. fd. lemnat mer eller mindre goda stycken. De ojemförligast bästa äro de af hr E. Sehlstedt. Anmälaren mottager alltid ett poem af Sehlstedt med hatten i hand, och spår att dessa geniala små dikter, med deras personliga ssnning, deras oförbränneligt goda lynne, deras fulländade form, skola öfverlefva många berömda och akiningsvärdt ledsemma skaldestycken. Hrr Edward och —a—B—e, som ådegalögga mycken själsfrändskap, ha lemnat flera vackra poemer; isynner et är PSorg? ett stycke, som står öfver vanligt kalendergods. Om flera af de öfriga författarnes bidrag vore allehanda godt att säga, om ej utrymmet tvange ossratt sluta. Lea kunna vi upplysa, att rangskilnaden meilan en notarie i bofrätten och, ett kammarråd cke är fullt så stor som hon antager, att ingen notarie mera kan bli lagman? i Sverge och att det är litet garomalmodigt att låta löjtnanter figurera som rouger och aristokratiserande narrar. De unge jägarne i Kaplandet; reseoch jagtäfventyr af kapten Mayne Reid. Stockholm, Sigfrid Flodins förlag. Boken handlar om de öfventyr, som möta sex stycken unga ?boers? — kolonister af holländskt ursprung i Kaplandet — hvilka, itföljde af en bushman och zulukaffer, företaga en längre jagttur till de mindre bes sökta trakterna porr om Kaplandet. De äfventyr, sow derunder möta dem, deras vaJande öfver Oranjefloden, öfvervarandet af en strid melian ett par antiloper och ett ejon, Ceras sammanträffande med en nosrTRing, en Örnjagt, en strid mellan antilop och krokodil, räddningen undan ett par ramande noshörningar och en annan undan en arlig orm, samt ändtligen berättelsen om huru en honingsfogel för de noga jägarne