Aftonbladet – 17 december 1866, sida 2

gelsindede paa Graahede?, och på hvilken vi önska fästa deras uppmärksamhet, som vilja följa en med åren sig föryngrande författaregenius på en ny, segerrikt beträdd bana. I den ?Veegelsindede paa Graahede? har författaren gifvit oss ett stycke Pbyhistoria, men icke af det uppskruivade sentimentala elaget, utan originel och full af humor. Af det sorgfälliga studium af folklifvet, hvarom denna berättelse bär vittne, finner man ytterligare prof i en ?Heidereise i Viborgegnen?, hvari samme författare utförligt redogör för sina sommarströftåg i denna trakt och der man finner många intressanta drag ur de jylländska he innebyggarnes, de tyska kolonisternas på A heden, samt tatarnes lif, : Senaste häftet af månadsskriften Norden, utgifven af hr Lieblein, innehåller slut å en ur Revue des deux mondes öfvereavt sakrik artikel om de italienska enhetssträfvandena, fortsättning af hr Lyogs afhandlivg om den romantiska konstens historia, en dikt — Borghild? — af psevdonymen Aslak Elg, censioner m. m. Blind recensionerna nona vi en polemiskt granskande, ehuru älvillig anmälan af PPeedagogisk Tidskrift? m redigeras af hr Aulin. Grauskaren anmärker, a!t det varit önskligt att de flere författare (i nämnda tidskrift), som varit nog ljusskygga att endast begagna signatur, hade angifvit sfine Navne helt ud, daa vi Nordmeend naturligvis ikke har det Persopalbekjendtskab til de svenske Lerere, at vi af enkelte Bogstaver kan slut:e o3 til Forfatterne. Det er vel saa, at Tidskriftet veesentlig er bestemt for de svenske Lerere, og de kjender nok sine Forfattere; men kan Hemmelighetskreemmeriet ikke hjäelpe Forfatteren til at blive ukjendt indenfor den Kreds, hvori han af personlige Hensyn kunde önske at blive det, er det formentlig til liden Nytte og kunde derfor gjerne ganske opgives. For os kunde det vere ar Interesse at kjende de svenske Mend, eom tager del i Diskussionen om Skolens Anliggender?. Utan att göra någon invändning mot recensentens välgrundade önskan, skola vi blott anmärka, att det förekommer 088, som borde han för egen del ha följt den regel, han gör gällande mot författarne i den tidskrift, han granskar. Men under hans ariikel finna vi intet törfattarenamn. Med någon förundran se vi, att ?Norden? har utrymme för den såsom skildrare af norsk natur och folklif fördelaktigt bekante öraren H. Schultzes politiska gallimatias, som denna gång framträder i ett lika grott, som tenketomt och i sjolfmotsägelser g upplösande anfall mot det Skandinaviske elskab. Då förf., hvilkens sakkönnedom ej står i det allra lyckligaste förhållande till hans? sjelfförtroende, beklager att skandinaverna ej segt folken hvad de mena, ej ngilvit vilkoren för en förening 0. 8. V., hade det måhända ej varit ur vägen att upplysa honom och de andra som möjligen, i hkhet med honom, i sin ifver att kriticere, glömma bort att inhemta någon kännedom om det som nu en gång skoll kriticeras, att ganska detaljerade förslag till ?en Konstitation for et eamlet Skandinavien?, hvaraf förf. är i så stort behof, verkligen ej saknas. I samma häfte anmäles en afhandliog om Tro og Teenkoing? af en bland korkurrenterne till den lediga teologiska lärareplatsen vid Kjöbenhavns universitet, teologie kandidaten E. F. B. Horn. Detta arbete har väckt ett visst uppseende bland författarens landsmän. Näppeligen något vetenskapligt stridsämne synes för närvarande vara så populärt i Danmark, som detta om tro och vetande, hvarom en mängd stridsskrifter utkommit, i hvilka vi ofta nog ej funnit synnerligt mycket annat anmärkningsvärdt, än en sällspordt bristfällig psykologisk anelys och en utomordentlig begreppslörvirring. På en god del ef denna vetenskapliga polemik, som väsentligen blott lyckas intrassla och blandga bort hvad i sig sjelft ej är särdeles konstigt och inveckladt, kan man utan öfverdrift trllämpa Voltaires gäckeri: quand celwi å qui Von parle ne comprend plus et que celwi qui parle ne se comprend plus, cest de la metaphysique.: Vi finna ej heller anledning att mer än nämna, till hugade spekulanters tjenst, doktor Zeuthens sändebrer till prof. R. Nielsen om Tro og Viden samt professorns Svar til d:r Zeuthen. Ett afbrott i denna litteraturs tröstlösa entormighet bildar hr G. Brandes lilla ströskrift om Duailsmen i vor nyeste Philosophie. Skrifven i en flytande stil och bitande qvick, verkar den söm ett skarpt dragplåster på den böld, som alsirats af en Yantirationell?, sig så kallande filosofis osunda vätskor. Denna fråga, om ?tro och vetande, tillhör, framför allt i våra dagar, det filosofiska områdets allmänning, der något hvar gör sina exkursioner; den har onekligen ett populert intresse. En belysning af frågan och på samma gång af den deråt egnade danska litteraturen, från den efter Bosiröm benämnda filosofiska skolang ståndpunkt, skulle derför vara välkommen äfven för andra än männen af facket. De af OC. N. L. Mynster utgilna Breve til og fra Sibbern ha mottagits med stort bifall af den litterära kritiken i Danmark. Emellertid synes oss, att här meddelats ganska mycket af, minst sagdt, ganska tvifvelaktigt iatresse. Till det vigtigaste af bokens innehåll hör otvifvelaktigt ett bref från GSverdrup af den 25 Dec. 1811. Härträffor man bladd annat åtskilliga underrättelser om det norske Selskabs? verksamhet under den sista, undanskymda perioden af dess lif. I fjol utkom första upplagan af A. Larsens Svensk Ordbog for danske og norske, och nu ligger redan den andra, förbättrade upplagan framför oss — ett glädjande bevis på, alt intresset för Sverges språk och litteratur växer hos brödrafolken. Hr Larsens ordbok är visserligen ej felfri, hvilket ock vore oriraligt att begära, men ty:kes oss erbjuda ett för sitt ändamål ganska brukbart hjetpmedel. Ett i sanning tidsenligt arbete är pastor A. Listovs Ordsamling fra den norske csthetiske Literatur siden 18422 Hvad än slutet må blifva. af den i Norge pågående språkliga rörelsen, hvad man än må tänka om dess berättigande, är det dock ett för alla uppenbart sakförhållande, att med hvarje dag det tungomål, Norges skriftställare begagna — vare sig att de i teorien gilla och understödja ?maalstreevet? :eller ej — mer och met förnorskas, och att de Jexikaliska hjelpmedel, t. ex. Molbechs stora ordbok, . som förr voro fullkomligt eller i det allranärmaste lika tillfyllestgörande vid läsnieg af nerske och af danske författares arbeten, nu allt oftare och oftare lemna såväl danske som svenske läsare af norsk jitteratur i sticket. För den, som ej vill nöja sig med att blott nögot så när gissa sig till betydelsen af en h:1 mängd ord och uttryck t. ex. hos Ibsen och Björnstjerne Björnson, bör Listovs ordsamling bli en i hög grad välkommen hjelpreda. Arbetet har uppstått sålunda, att förf. under läsning af. nyare norske, estetiska skrifter antecknade ord, som tillhöra norska folkspråket, men fattas i danskan, samt ord som numera i Danmark äro föråldrade eller provinsiella, slutligen äfven sådana, som i danskan under nägot förändrad form ha samma betydelse som i norskan eller med lika form ha olika betydelse. Förf. enmärkte, i hvilken skrift han första gången påträffade ordet och bifogade så en förklaring af dess betydelse, hemtad n Aasen, Hallager, de fornnordiska ordnt Dy VV IUTRRN