(Insändt.) Extra ordinariernas vara eller loke vara. För en Stockholmsbo torde det icke vara ehöfligt att redogöra för hvad en extra ordinarie är, om det ock äfven bland dem tfianes mångs, som hafva en skef föreställning om de vilkor och det sätt, på hvilka de I statens tjenst äro anställde och arbeta. För mången icke-Stockholms-bo torde det deremot vara nödigt att närmare förklara hvad dermed förstås. En extra ordinarie ljensteman i kansliet och kollegierna (ty det är med dessa vi nu sysselsätta 2 är en utan lön och förut bestämd sysselsättning, till följd deraf åt sina förmäns välvilja eller ovilja och nycker hemfallen, i statens tjenst anställd personlighet, eo parias i samhället, hvilken aldrig kon beräkra arten af sin syssclkättuing eller beloppet af na inkomster; endast det att den förra blir enformig och de seduare högst koappa. Men då detta tillstånd under en lång tid är gemensamt för alla våra tjenstemän i de nämnde verken, och då denna skolas beskaffenhet är af stor vigt för våra tjenstemäns och dermed till en dryg del för våra embetsverks i Stockholm beskaffenhet, torde det icke vera ur vägen att söka göra sig närmare reda för, om denna skola förtjenar fortfarande behållas eller om hon behöfver ombildas. Denna fråga kan betraktas ur trå hufvudsakliga synpunkter, antingen frångden enskildes, extraordinsriens, eller från statens. Om vi då först betrakta frågan hufvudsakligen från exira-ordinariens synpunkt, så finna vi att han, såsom förut är nämndt, fär arbeta utan lön eller annan ersättning, värd att tala om. Han erhåller visserligen ovatifikationer från 10—50 rår per år, olika på olika ställen, men då dessa genom arbete på flera ställen kneppt kunna uppbrin8 til mer än 100 rdr rm, är det ej myct att tala om. Under ett par års tid torde :n sammanlagdt äfven kunna påräkna förordnande med half eller fjerdedels lön d. v. :. rocd 500 å 250 rdr pt år. Det är klart, att han icke kan försörja sig med sådana iokomster. Och då han äfven med flitigt arbete har utsigt att vänta 10 år och mer, innan han kan hoppas på en ordinarie besiällning, så måste han vara betänkt på andra, källor till sist uppehälle. År han förmögen, så lider han väl ingen nöd; men hvad uppmuntran till förkofran igger i att orbeta tör en annan, låt ock vara alt denne andre är staten, men att på samma gåog sntingen vara ett nådebjon hos föräldrar och anhöriga eller ock förtära en el af eller kanske hela sin förmögenhet vid en ålder då så många andra medborgare innehafva en sjelfständig lefnadsställning, ja kanske redan ega ett hem och en aka, BSådant kan vara behagligt endast r den som satt till sin uppgiit att arbeta så litet som möjligt, för att ej bli ansedd som lätting eller odvugling. För alla andra