Aftonbladet – 12 december 1866, sida 2

STOCEHOLM den 12 Dec. UVirikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 8 Dec. Det besök, som konung Johan af Sachsen, enligt tillkännagifvande kommer att göra hos hofvet i Berlin den 17 dennes, tolkas: pf de flesta preussiska tidningar i en för det goda förståndet mellan Preussen och Sachsen gynnsam anda. Om man får tro dessa tidningar, skall Sachsen ha funnit sig i de något härda, för att icke säga förödmjukande vilkoren i Oktoberfreden. Andra underrättelser ur diplomatiska, man mäste medgifva det, vanligen väl underrättade källor låta mindre optimistiskt, Konung Johan skall iofiona sig i Berlin två dagar efter det till den 15 dennes utsatta öppnandet af den ministerkonferens, som skall uppgöra det förslag till förbundsförfattning, hvilket kommer att framläggas för parlamentet. Den förnämsta tvistepunkten blir troligtvis frågan om förbundsarmen och man väntar, att konungen af Sachsen skall göra stora ansträngningar för att för sin armekår bibehålla så stort oberoende som möjligt. Å andra sidan kommer Preussen, som i andra afseenden skall visa sig eftergifvande, att stå på sig i afseende å rättigheten att utskrifva rekryter i alla nordförbundets stater, att taga krigsmanna-ed, att utnämna officerare, åtminstone de högre, samt att ega befordringswakten i hela förbundsarmån, hvilken, Preussen inberäknadt, kommer att utgöras af 12 armåkårer. Sachsen har, såsom man väl kan förstå, icke glömt, att det fordom spelat en varksam och öfvervägande roll i den härd för intriger, hvilken man kallade tyska förbundet, Sachsiska regeringen, som till det yttre är mycket förekommande mot Preussen, hoppas kunna på den blifvande ministerkonferensen utgöra kärnan i en partigrupp. Osynliga trådar, hvilkas tillvaro vissa tecken entyda, fästa ännu i dag det sachsiska hofvet vid Österrike, trots allt förnekande deraf. Man tror sig till och med ha i flera i mellersta Tyskland anstiftade komplotter upptäckt spår till uppmuntringar från Dresden, hvarifrån de federativa och separatistiska fältropen, skola på kr von Beusts ingifvelse ha i hemlighet utgått till regerinarne på andra sidan om Main. Saken är den, ait Sachsen under underhandlingarne i Nicolsburg och till och med sedermera under de rädplägningar, som föregingo den preussisk-sachsiska freden af den 21 Okt., trodde sig ha räddat ej allenast sin suveränitet, hvarom kejsar Napoleons officiösa bemedling ingaf det förhoppning, utan äfven sin verkliga sjelfständighet, Man berättar, att då herr von Beust efter Königgrätz-slaget begaf sig till Paris, framlemnade ban ett bref till kejsaren från prinsessan Caroline, född Wasa, och kronprinsens af Sachsen gemål, hvars hand kejsar Napoleon, såsom man torde minnas, en gåvog förgäfves begärde. Prinsessans far, prins Gustaf Wasa, som är fältmarskalk-löjtnant i österrikisk tjenst beskylldes på den tiden att haihemlighet förbjudit den af fransmännens kejsare eftersträfvade äktenskapliga föreningen. I sitt bref vädjade prinsessan Caroline till kejsarens ädla känslor samt bad honom tänka å de menskliga ödenas omskiften och vedergälla omdt med godt. Detta af herr von Beust tillstyrkta, något djerfva steg skall ha sjort en viss verkan. Frankrike gjorde sina ona officia gällande till förmån för Sachsen. Det förmådde förhindra nämnda lands fullständiga annexion, men lyckades icke rädda let från den indirekta mediatisation, isynnerhet hvad militärfrågan beträffar, hvilken let blifvande parlamentet skall fullborda. Emellertid gör de eröfrade ländernas moaliska anvexion icke synnerligen hastiga ramsteg. Man berätlar om ständiga uppräden mellan de i flera sachsiska städer i sarnison förlagda preussiska och de inhemka soldaterna. I Hannover är det ännu färre. Regeringen blundar för de antipreusiskt sinnade hannoverska adelsmännens föehafvanden, af skäl, för hvilka jag i ett öregående bref redogjort, och detta har ippmuntrat den aristokratiska oppositionen ill sammangaddningar, hvilka slutligen förnledt stränga mått och steg. Uppreadt af adelsmännen, började det lägre folet på öppna platser skymfa de preussiska fficerarne och soldaterna. I Celle, för att nföra ett exempel, öfverrumplades en natt na soldat af tre karlar, som togo från hoom hans sabel och afhöggo högra tummen å honom. Man fruktade allvarsamma oordingar under rekryteringen, som skall föriggå om några dagar. För att förhindra Ådana ansägos kraftiga åtgärder oundgängga, och grefve Bismarck måste dagen efter in återkomst till Berlin kontrasignera en abinettsorder, som påbjuder de strängaste traff för revolutionära manifestationer i HanOver. I Frankfart samt i hertigdömena Slesvig ch Holstein lemna äfven förhållandena åtsilligt öfrigt att önska ur synpunkten af reussens moraliska framsteg. Det kan ej ;rnekes, att myndigheterna icke utmärka g för någon synnerligt stor duglighet. Herr on Patow i Frankfurt, liberal, umgängsam, ren svag, begår eller låter andra begå fel, om bans behagliga umgängessätt ickel irmå godtgöra. Så t. ex. har Frank-, rter Journal, såsom man vet, efter 50rig tillvaro för första gången blifvit ioragen, för det tidningen åter of det tal, m herr Curanda för några dsgar sedan öll på Nedre Österrikes riksdag. Detta tal ade dock blifvit i sin helhet meddeladt af e ministeriella tidniogarne i Berlin. Frankrter Journal hade alltid varit vänligt sinid mot Preussen, och dess indragning är en or dumhet, hvilken är så mycket oförklar