Aftonbladet – 12 december 1866, sida 2

satte ett finger för munnen för att åläggs honom att tala sakta. Han betraktade henne Han såg att hennes ögon voro brända a tårar. ?Ni har vakat nog, sade ban; ?nu är det min tur.? Violante ville aflägana sig utan attsvara, men bon kände, att han sakta höll henne tillbaka, och hon vände sig om, Den gamle chouanen hade böjt ett knä till jorden, som ban ofta gjorde då ban nalkades henne, han hade fattat i hennes klädningsfäll, och kysste den. ?Ni har ett manligt hjerts?, sade han med denna vilda hänförelse, eom hans unga fru alltid ingaf honom. I går afton behöll ni för er ensam hela förskräckelsen och hela qvalet, och här vet ingen någonting. Chesnel skulle ej ha egt så mycket mod. Croixde-Vie kommer att räddas af er, fru markisinna, eller ock är han trefaldigt dömd.? Ja, sade Violante halfbögt; ja dömd, ou tror jag det, Chesnel.4 Hat blott tro!? sade han. I går träffade ni ju i hufvudet Martel I, de dömdas stamfar. Det var ett förebud. Nikommer att rädda Croix-de-Vie.? ?Min komst är till ända?, sade Violante. Och likväl betraktade hon med en sällsam blandning af lugn och nyvaknadt förtroende denne fruktansvärde bonde, sjelf starkare än ekarne och Bom sade henne, att hon var siark och att hon borde bafva tro. Chesnel höll allijemnt i fållen af hennes klädning och tryckte den tid efter ansan till sina läppar, ?Ni har ock ett belgons själ?, sade han till henne, Och just derföre återstår mig ingenting annat än att öfva helgonens dygd?, sade Violante med ett förvirradt småleende. ?Jag mener försakelse, Chespel.? ?Godt!? svarade ban i det han steg upp; Pnär fru markisinnan Violante och Chesnel underkasta sig att se Croiz de-Vie sluta, då