Aftonbladet – 12 december 1866, sida 2

medlemmar af det preussiska partiet beskylla herr von Patow att visa för mycken efterlåtenhet mot Österrikes gamla anhänsare. Fru von Patow, född Gunderode och veslägtad med några förnäma familjer i Frankurt, umgås nästan endast med dessa sistnämnda, hvilkas sympatier för de fordna förhållandena och följaktligen för Österrike äro ullmänt bekanta. Allting gifver anledning atttro, att Preussen icke varit lyckligare i valet af guvernör I Slesvig Holstein, nemligen herr von ScheelPlessen. Denne tyckes föreställa sig, att hertigdömena blifvit införlifvade endast till romma för adeln i Holstein. Han har utfärdat varningar å la frangaise för flera tidningar, som före annexiooen gjort den preussiska saken de största tjenster och varit utsatta för skarpa an:all af det Augustenburgska partiet. Dessa ganska moderat liberala tiduingars redaktörer ha nödvats afgå och ha redogjort för skälen härtill i en offentlig förklaring, som gjort den ofördelaktigaste verkan både i hertigdömena och i Preussen. Sjelfva Kreuz-Zeituog tyckes icke gilla herr Scheel-Plessens diktatoriska kraftätgärder. Kronprinsen af Danmark befinner sig i Berlin, der han blifvit ganska väl mottagen. Man anmärker till och med att hofvet mot honom är mer förekommande än mot prinsen af Wales, hvars vistelse här sedan några degar tillbaka icke betecknats af mågen fest eller ens galamiddag. Genom att till kammaren inlemna afsägelsefördraget med storhertigen af Oldenburg bar det lyckats regeringen att uppskjuta diskussionen öfver lagen om BSlesvigHolsteins införlifvande, och man är böjd för att tro, att men sålunda under kronprissens härvaro velat undvika en debatt, som kunnat uppväcka obehagliga minnen. Hvad angär fördraget med storhertigen af Oldenburg, hvilken hade hoppats att i ersättning för afsägelsen af de förmenta rättigheterna till hertigdömena erhålla 2,000,000 thaler, så får tan 1,000,000 thaler och eit stycke land, som afrundar hans enklav Eutin i Holstein. Storhertigen har i alla fall varit slugare än hertigen at Augustenburg, hvilken efter så många ansträngningar och intriger har måst fly från Kiel med tomma händer och, om man får tro ett allmänt gängse rykte, med en skuld af 2.000.000, af hvilka en stor del blifvit alldeles onyttigt utgifna i Paris till understöd åt vissa tidningar, som försvarade hertigens sak. Om det vore fråga om en enskild man i stället för en prins, skulle man kunna ha lust att jemföra den olycklige landlöse pretendenten med den komiske hjelten i Sbakspeares pjes, den vidtberyktade Falstaff, hvilken, efter att af Shallow ha lånat en stor summa, som skulle hjelpa honom att med heder uppträda vid sin rummelbroders, den unge konungens hof, ur konungens egen mun fick en sträng afsnäsning och förvisningsorder, samt derpå, när han befann sig ensam med: sin förtviflade fordringsegare, betecknar situationen med utropet: Fredsdomare Shaliow, jag är skyldig er ett tusen pund sterling! AR