Aftonbladet – 12 december 1866, sida 2

berget. Facaden kommer nu att presentera sig nästan midtför infartsvägen vid Blåporten till Djurgården. Vederbörågen gillade ritningar öfver teatern, och planen för dess inre anordnande voro tillgängliga att bese. Deraf inhemtades, bland annat, att salongen kommer att rymma 100 åskådare mera, än den förra testersalongen, och att sjelfra scenen blir rymligare och djupare, derigenom att klädlogerna förläggas på sidan om, i stället för bakom scenen. Anbud med förslag öfver kostnaden för byggnadsarbetets utförande mottagas till den 22 dennes. Arbetet skall omedelbart derefter begynna och förmodas vara färdigt till juni nästa år. (Pr. TI — Kongl. teatrarne. På Stora teatern lärer om fredag komma att gifvas 4Törne och : Lage:4 samt Gringoiret, som dit öfver-l flyttas från Dramatiska teatern. Emellan pjeseroa lärer hr BSauvlet, den utmärkte flöjtisten, komma att låta böra sig på sitt instrument. — Fröken Memsen, som med bifall debuterade i grefvinnans parti i Figaros bröllop, är numera engagerad vid iyriska scenen. På Dramatiska teatern väntas åtskilliga nya pjeser. Alfred de Mussetts komedi -Svär aldrig på någonting (Il ne faut jurer de rien) är ämnad att gifvas. Det är möjligt att första representationen deraf blir redan i öfvermorgon, och visst är att he Stjernström kommer att der uppträda. Hans medspelande blifva hr Fredrikeon samt fru Almlöf och fröken Tengmark, Under inöfning på denna teater äro: Fruarna Montanbreche, komedi i fyra akter; Dagens hjelte4 och Ur askan i elden4, de begge sistnämnda små enakliskomedier, alla tre öfversättningar från franskan. I sFruarne Mortanbreche utföras rollerna af hrr Hedin, Jolin, Knut Almlöf, Norrby, Lagerqvist, Nyforss och Däörum samt af fru Wennbom och fröknarne Sandberg, Åberg och Hammarfeldt. Ibland allt annat, fom berättas om stundande nyheter inom teaterverlden, talar man äfven om enanordning, som skall tillåta ubliken att beträda tiljan. Det säges nemigen, att de gamla operamaskeraderna skulle åter upptagas eller, rättare sagdt, att nya maskerader skulle å Stora teatern gifvas efter mönstret af de allra äldsta maskeraderna i denna lokal, alltså något riktigt elegant i maskeradväg. Vi kunna dock ieke garantera tillförlitligheten ef denna uppgift, fastän det med temlig säkerhet påstås, alt åtminstone två så dana maskerader skulle gifvas under vintero, ne rligen en tjugondedag jul och en på fet-tisdsgen. (Dp. B.d -— Dramatiska teatern. I Marocko, operaecomique af J. Dente. Det är i hög grad glädjande att hos våra yngre musici röjer sig en allt lifligare lust att pröfva kralterna, icke blott i den offentliga exekutionens dagligen förnyade vedermödor, eller det arbetande som fordras för att uppstiga till virtuositetens höjder, utan öfven i konstnvärligt förfätterskap i tankens och känslans gestaltande, i komposition. Ait denna diktning, som i alla fall bevisar tillvaron af det för konstnären nödvändigaste, kärlek till konsten och verksamhet derför, icke med partiskt företräde hyllar romansen och visan såsom sin enda uttrycksform, ktan äfven omfattar den dramatiska, är äfven angenämt och löftesrikt, ty för det musikaliska lifvet, Jikagom för allt Vf, är mångsidig utveckling af väsentlig betydelse, och förutom sitt stora värde i och för sig, har den dramatiska kompositionen äfven dethelsosamma, att den mindre än den lyriska uppmunirar till den ytliga dilettantizm, som undesordvar det krafibringande studiet och de ordnade insigteraa under stämningen för ögon blicket; och tror sig klart fatta hvad den blott lifligt känner. Af många skäl är det oss en verklig plåga att nödgas strängt bedöma en inhemsk dramatisk tondikt — hvilket vi likväl måste göra, då vi deri finna blott ett musikaliskt uppfoswadt vanligt sundt förnuft, utan genialitet eller poetisk lyftning — men deremot en högtid, då vii ett nytt arbete af denna art upptäcka omdöme och fantasi, begränsning och frihet, melodisk och harmonisk uppfinningsgåfva. I hr Dentes operett kunna dessa förtjenster icke förnekas, och om än åtskilliga upprepninger och längder antyda nybörjaren i det praktiska, spårar man öfverallt i dramatisk färgläggning, förmåga att behandla röster och instrumenter, melodifägring, Irasernas smakfulla utdelning m. m., den teoretiskt bildade och genom allvarliga studier riktade ! artisten. Vi våga icke nu genast ingå på en granskning af ett sådant arbetes detaljer, ty om än ouverturen, den vackra erotiska säng, som inleder. operetten, duon mellan pasehkan och viziren, astrologens kupletter, europåernas trio och qvartetten voro de nummer com vid första åhörandet lifligast anslogo 0s8, är det likväl möjligt att ätekilliga andra under en fortsatt bekantskap med konstverket skola visa sig jemförliga med, kanske öfverträffande dessa. Att ett och annatmoliv mindre ofta upprepas, tro vi ossl. emellertid redan kunna tillstyrka. Pjesens, handling vilja vi ingalunda förråda, helst vi önska att hvarje musikvän i hufvudstaden måtte blifva avtodidakt i detta ämne. Intrigen påmincer tydligt om ett förr härl, med framgång gifvet stycke, som hemtats ur samma källa. Ganska sällan har ett inhemskt arbete på vår scen vunnit ett så ellmänt godt utförande som det, hvilket nu vid första representationen, redan fullfärdigt, kom hr Dentes ill del. Priset tillerkänna vi emellertid hr Uddman, som i Schahabahans parti var koossalt roande, samt hr Dahlgren (Agobar), som både i sång och maskering särdeles utmärkte sig. Kompositören anförde sjelf dan fiölratänrkta nAkoacotantn nAmM analada Ann