Aftonbladet – 5 december 1866, sida 2

der ni skulle ka låtit döda er af Chesnel den gamle Chouanen, som lagt till markei väl många flere än ce: Åt, det var likvä ej vårt första möte. Ni kommer väl ihåj värdshuset på Sevrens strand. Vi äro fien der, besitta! jag glömmer det icke. Er: vänner skulle nog ännu i dag vilja ta a mig hufvudet, om de blott kunde.4 detta ögonblick genomträngdes hela hu set af ett gällt, skärande skrik. Den van sinnige, som var deruppe, hade svurit på att denna dag få sin bror och sköterskar fördömda. cAter dessa skrik!4 sade Lesneven blek. nande. Deisa mig, de inge mig fasa; sedar i går ha de antagit ett förfärligt intryck. Hur då!4 sade herr des Aubrays, det är ju min bror. Vet ni icke att han är tokig?... Och om jag sade er, att dessa skrik äro för er en underpant på förhoppningar? Om ni skämtar, sade L-sneven, så beklagar jag er.4 ec Öch om dessa skrik förkunnade er, att markisen af Croix-de-Vie kommer att i sin tur förlora förståndet likasom min bror, i trots af sjelfva markisinnan Violante, och att den unga markisinnan snart kommer att bli fri?... Jag förstår er icke4, svarade den unge mannen. Farväl! Han aflägsnade sig, Herrn på des Aubrays förblef orörlig. En förfärlig kamp egde rum i hans högmodiga och ursinniga själ. Högmodet gaf likväl omsider vika. Hämndlystnaden vann öfverhanden. För hvilket pris som. helst ville han behålla qvar denne kostbare gäst: genom att yppa allt kunde han det, ty Lesneven, förvänad öfver detta oförsonliga öde, som förföljde Croix-de-Vieslägtens medlemmar äfven i deras fel de