Aftonbladet – 5 december 1866, sida 2

TEATER. Gringore, Dramatiska teaterns sednaste nyhet, är den hos oss obekante författarer Theodore de Banville och faller, oaktadt sir titel af komedi, inom det historiska dra mals område. Styckets hjelte, skalder Pierre Gringoire, tillhör liksom flertalet a de öfriga uppträdande, historien, ehuru har i verkligheten knappt var född det år (1469) då händelsen antages försiggå. Men om författaren således i detta hänseende vä mycket tillgodogjort sig den poetiska frihe. ten, har han i andra nörmare slutit sig till den historiska sanningen. Framför allt är teckningen af Ludvig XI utmärkt för sin trohet och åskådlighet, ehuru dervid äfven bör anmärkas, att denne för scenen flerfaldigt behandlede karakter härigenom fått en temligen utpräglad, lätt återgifven hillning. Styckets handling är för öfrigt på en gång enkel och fin. Gvringoire, en fattig utsvulten poet, har väckt uppmärksamhet genom en mot Ludvig riktad ballad om de bängda, och då tillfälle dertill under en förtrolig aftonmåltid yppar sig, önskar konungen lära känna honom. Med utstuderad grymhet förmår Oliver le Daim, konungens barberare och bödel, den stackars hungrande skalden att uppläsa sin ballad för den okände konungen, mot priset af en läcker souper. Upptäckten af den han förolämpat med sina bittra sanningar, gör honom knappt häpen, och med manlig frimodighet och nästan slad tillförsigt underkastar han sig den död, som synes bli hans lott. Konungen har emellertid i tysthet rörts af hans öde och hans ädla lugn samt besluter försöka, om MA lndk lands i asteenönldrkrbondrtoneeRrdistent SR.