Aftonbladet – 30 november 1866, sida 3

ATUDGLULJ Ladugårdslandskyrkans inre. Till Redaktionen af Aftonbladet! En insändare i gårdagens nummer af ede ärade tidning har med utförlighet redogjor för Ladugårdslandskyrkans tornbyggnad och dervid rättvisligen framhållit det nit och dei omsorg, hr hofarkitekten Malmberg utveck lat i handläggandet af denna frågas båd teoretiska och praktiska del. I samman hang med denna uppsats må det då tillåta ins, att i korthet meddela några upplysnin gar om de åtgärder, man dels vidtagit, del kommer att vidtaga vid samma kyrkas inre och hvilka, från hvem de än må utgå, sy nas ins. smaka af en ännu i våra dagar trä get uppdykande olat från fordna tider, kal lad vandalism. Den opartiske må sjelf dömt af följande sakförhållanden. Kyrkansgamla altartafla, Kristus på kor set, målad af den på sin tid högt uppburne hofintendenten Georg Engelhard Schröder på 1730-talet, om ins. ej bedrager sig, är dömde att försvinna från sin plats, och i stället torde denna komma att intagas af en annan målning af artisten hr J. J. Malmberg, föreställande Kristi uppståndelse. Det är nu visserliger sannt, att Schröders tafla ej är något ovan. ligt mästerstycke; men i alla fall försvarar den ganska väl det rum den fått och skulle, om den väl rengjordes och restaurerades, ännu pryda altaret. Den nya tefla, som är ämnad att efterträda den gamla, fanns å den nyligen afslutade konstutställningen och har enhälligt af kännare ansetts som ett fullkomligt misslyckadt försök, helst konstnären, som frambragt det, egentligen är genremålare. Ins. är den förste att erkänna den moderna konstens berättigande, då den verkligen öfverträffar den gamla; men i annat fall icke. Få se, om de, som härvid ega beslutande rätt, fortfarande skola vidhälla sitt mindre lyckliga beslut. Dock, det ofvanstående rör en blott till ämnad åtgärd, som ännu kan innehållsas. Ios. kommer nu till verkligheten. Ljuskronorna, af hvilka kyrkan eger åtminstone en säråeles vacker och dyrbar, skänkt till kyrkan, om ins. minns rätt, i förra århund adet, äro nedtagnoa och undanskjutsade i någon skräpvrå. Det harredan,iandra hufvudstadens kyrkor visat sig, att dylika gamla prydnader, som väl öfverensstämma med byggnadens karakter, rätt väl kunna bibehällas på sin plats, och at gaslysning kan i dem inledas. Före reperationen var kyrkan försedd med ett icke obetydligt antal präktiga kandelabrar, gjutna af metall i form af palmqvistar, och uppsatta här och der mellan bänkarna. Ett otidigt nyhetsmakeri har äfven härvidlag yppat sig, i det man utbytt dessa bronskandelabrar mot dylika moderna af zink eller annat sämre ämne. De gamla ha rönt samma öde som kronorna, fastän de alliför vål, i likhet med dessa, kunnat aptereas för gasbelysning. Saken finnes utförd i Klara kyrka, der ungefär liknande kandelabrar visat sig fullt lämpliga för gaslysnings anbringande, och hör säledes till de redan besegrade svårigheterna, sam: hade med förstånd och god vilja äfven här kunnat genomföras. Det gamla altarskrenket bar utbytts. mot ett nytt. Om detta är vackrare än det förra, lemnas derhän. Men visst är, att det uppsällts på ett ganska underligt sätt, ithy att vederbörande prest, då han administrerar sakramentet, hindres från att nå de vid skrarkets ändar knäböjar kommunikanterna. För att nu afhje.p detta förbällanie, har man i sjeliva kyrk ctcn uthuggit nischer, dit prest.n, då hau utuelar nattvarden till nämnde personer, måste till hälften inkrypa. Att denna ancrdning är både oskön och förargelseväckand. ; torde ej behöfva bevisas. : På altaret och predikstolen finnas uppställda Jjusstakar, som ingalunda passa till omgifningarna, utan tydligen äro hemtade rån någon galanterihandlandes lager. Man san då lätt föreställa sig prakten och värligheten i stilen. På nedre kanten af skranket framför Oorzelläktaren har man plecerat några stycken vipsgubbar på särdeles fula konsoler. Skola nämnde figurcr föreställa vågra helige Guds män, få har bildbuggaren ej väl löst rin uppgift, så oraturliga och intetsägande äro ie. För öfrigt befinnas de med sin höjd af nappt en aln futtigt små i förhållande till syrkans storlek. De joniska p.Jerne under orgelläktaren na ej heller fött förbli i sitt gamla skick, tan rundt omkricg kapitelersva försetts med Gud vet hvad för slags tutti-putti, till föga romma för stilen. Andtligen kan ins. ej förbigå en omstänlighet; som, ehuru ej rörande kyrkans inre, lock med här omnämnda förhållanden står nära såmmanbang. Det staket, som stod ramför trappan vid vestra kyrkporten, har nan npemligen aktat nödigt att ersätta med stt annat, snarlikt barrigren vid Slussen. Det var dock särdeles prydligt och bar drottning Hedvig Elecnoras krönta namncebiffer, emt härörde således trologen från denna öga oifverinna. Det har nu fallit, utan iv Uosa DÅgON sådan räddande hand, som nuvarande Rädhustrappans skrank, med hvilet vandulismenr omkring år 1850 förebade ett dylikt föreök, fom den gången dock yckligtvis afböjdes af den konstäiskande konung Öscer. Säkerligen skulle vid närmare granskning itskillisa andra åtgärder i samma stil kunna uppdagas. Det anförda må emellertid vara iliräckligt att bekräfta ins. påstående, att