Aftonbladet – 30 november 1866, sida 3

likasom i legenden. Martel skulle komma Violante var viss derpå; så viss, att lor fällde ned sin slöja. I samma ögonblick hörde hon steg bakom sig på terrassen Stegen närmade sig; hon vände sig icke om, men i det hennes slöja fladdrade fö vinden kände hon en hand, som sakta fat tade i slöjans veck; det var Martels hand som tryckte dessa lätta veck emot sina läppar Violante, sade han, jag öfverraskar dig i betraktandet af denna bedröfliga trakt, som du icke älsker. Tänkte du på att du nu är dess drottning ?4 Nej, i sanning4, svarade hon med er nästan hviskande röst och skakande på hufvudet; mina tankar voro, jag tillstår det, tusen mil fjerran ifrån min kunglighet. Ah, sade han, låt icke dina tankar sväfva så långt bort. Tag ej så hastigt ifrån mig hvad du så nyss har skänkt mig. Blif här hel och hållen hos mig. Det finnes gladare umgänrgesvänner, jag vet det. och äfven angenämare bostäder; men du har valt Croix-de-Vie och dess träkige egare. Du har fritt valt dem båda. . Frittt, sade hon. cOm egaren någonsin skulle rnisshaga dig, återtog Martel, säg honom det, och han skall genast bättra sig; om det åter vore ställets fel, så lyft bara upp ett finer... Och i blinken skall allt vara förän.radtX, afbröt hon. Ack, jag tackar dig. Hon betraktade honom genom slöjan under det hon talade. Han smålog alltjemnt, men han hoppades säkert icke kunna för henne dölja mattheten af detta emålöje. Hon tänkte på, att hvad hon isynnerhet önskat förändra vid Croix-de-Vie, vore han sjelf, och hon hade lust att säga honom detta; men hon vågade det icke.