Aftonbladet – 24 november 1866, sida 3

på trä tecknat de fl 2, på Ny Illustrerad Tidnings atelier sedan skurna figurerna till häftet; dessa teckningar kunna mäta sig med det bästa isamma väg som hittills utkommit. Annu en sak. Linnå säger någonstädes, att man för att trifvas väl på landet måste idka något näturhistöriskt studium. Om landtbon verkligen vill det, har han alltid någon tidöfrig, att egna åt en naturhisfo risk speeialitet. Med en sådan, låt vara blott anspråkslös dilettantism, skall han kunna förträffligt hålla sig från livet den bedröfliga långledsnad, hvaråt ofta hela stycken af bans lif förfalla. Åt vetenskapen skulle äfven många fördelar tillskyndas, om antalet observatörer ökades. Hr Holmgrens bok, som just är ämnad för landtbrukare, skogsförvaltare, fiskeriidkare och jägare?, är högeligen passande för dylika dilettanter. Försök till Svensk psalmhistoria af Joh. Wilh. Beckman. Häft. 7 och 8. (Stockholm 1866.) Efter ena nioårig tystnad har den grundlärde hymnologen ånyo framträdt med ett dubbelhäfte af sitt bekanta och värderade arbete; de behandlade psalmerna äro nr 141—190 eller femtio stycken. Dei torde icke här behöfva upprepas, hvad som redan från verkets första framträdande var kändt, att det utmärker sig gerom en omfattande och rik forskning; en stor, nästan minuliös noggrannhet och en kritik, som ej uten den strängaste pröfning upptar föregångares uppgifter: eller framlägger nya sådana. För en ytlig betraktare kunde det synas, som om hela denna art af forskning ej: hade högre värde än kuriositetens. Men i sjelfva verket är den långt ifrån att sakna djupare betydelse såväl i litterstursom kulturhistoriski hänseende. Kännedomen om psalmsängercas förflyttning från detena tidehvarf. vet till det andra är för den uppmärksamme betraktaren en gradmätare på de andliga rörelsernas, det inre trosoch det yttre kyrkolifvets utveckling och framåtskridande. Och i litteraturkistoriens tjenst utvecklar hymnologien en storartad verksamhet, då hon lär oss känna de män, från hvilka dessa herrliga dikter utgått, som utgjort så många slägtens tröst och uppbyggelse, poetiska öch bildande läsning, eller de länder och tider, vi ha att tacka för inången audelig sång af stor skönhet eller ivherlig trösvärme. Genom sin nära frändskep med isynnerhet den äldre egentliga lärdomshistorien bidrar den till lösningen af mången invecklad fråga i densamma. Och äfven kyrkohietorien vinner mången belysning genom utredningen af hymnolögiska ämnen. Naturligtvis kan det ej här vara vår afsigt att ingå på någon granskning af ett arbete med så specielt och Jlärdt inaehåll som författarens. Må det blott tillåtas oss anmärka, hurusom äfven i de föreliggande häftena mycket af äfven allmännare intresse påträffas. Till bevis härpå vilja vi anföral författarens omfattande redogörelse för ps. 180: Beklaga af allt sinne c. Söm bekant har under tvenne århubdraden konung Erik XIV gällt som författare till denna och ps. 373. författaren ådagalägger deremot, attl. psalmen finnes redan i en dansk psalmbok af 1536, och att konungen af flere skäl ej ens kan vara öfversättare ef denna. Härvid granskar författaren tillika uppkomsten och : utbredningen af sjelfva uppgitten; visande, att den härrör ursprungligen från Schefferi Svecia literata och sedan blindt upprepats. Framdeles kommer ban att likaledes fråndöma honom den ksednare psalmen. Vi hänvisa alla älskare ef en grundiie, kritisk. ntrednibg att studera denna författarens framställning (pe. 471—474). Många inströdda berättelser om särskilda psalmers öden göra för öfrigt innehållet mer omvexlande, än mån kunde tro, ehuru visserligen arbetet ej är eller någonsin kan bli en vanlig tidsfördrifsläsninvg. Vi lyckönska den åldrige förfettaren till arbetets fortskridande och önska vermt, att det måtte förunnas honom att afsluta detsamma. Minnes-bilder af Bernh. v. Beskow. Andra delen. (Stockholm 1866:) Ingen mer bildad svensk torde vara-okunnig om det mästerskap, denne vår litteraturs Nestor utvecklat som minvestecknare, ett mästerskap, hvari han till och medöfver: träffar den berömde Franzen, hvad historiskt orefattande blick och djupgående studier vidkommer, medan han är honom jemlik i förmågan att ikläda sina forskningar en form af den otadligasie renhet och skönhet. En ny del af hans Minnesbilder kan således ej vara annat än en kärkommen gåfva för alla vänner af den högre litteratureni vårt land: Hvad vi mest mäste hos författaren beundra är den mångsidighet han röjer, den förmåga att lefva sig in i olika tidehvarf och personligheter, som han öfverallt utvecklar. Det närvarande bandet lemnar rika bevis derpå. Det inledes med en vidlyftig och högst intressant skildring af den berömde häfdetecknaren Joh. von Mäller; till hvilken som bihang lempas en skildring af ett möte med Cal Victor von Bonstetten. Vidare återfinna vi de redan bekanta, förträffliga minresteckningarne öfver Em. Swedenborg och Gust. Fredr. von Rosen, båda upplästa på Sv. akademiens högtidsdagar. Slutligen finpa vi minnen af tonsättaren Per Frigel och Bellmaussångaren Ax. Arv. Raab, bäda representanter för en af de sköna konster, åt hvilken den ädle författaren sjelf egnat sig, och på bvilken han således eger rätt till talan frarcför de fleste. Omnämnandet af denna nya dels utgifning torde vara tillräckligt, åtminstone erkänna vi vår oförmåga att på dessa sköna, i minnets tempel uppsatta bilder använda den kritiska måttstocken. Nordiska taflor. — Pittoreska utsigter från Sverge, Norge och Danmark — I träsnitt med text. Första bandet. Med 72 pl. samt ill. titel. (Sthm 1866.) Ofvanstående utmärkt vackra och billiga plnschverk är egentligen en svensk uppaga af de i Kjöbenhavn under: utgifning verande Nordiske Billeder, en med smak och omvexling ordnad samling at utsigter, som under loppet af vågra år tecknats och ekurits för Illustreret Tidende. Viha redan förut fäst uppmärksamheten på detsemma, och år, NN mr nr a