Aftonbladet – 23 november 1866, sida 3

det i verkligheten var, då en hop satser blifv ur sitt sammanhang lösryckta samt skilda frå den motivering, hvaraf de varit åtföljda. At härutinnan söka rättelse vore väl vidlyftigt; mer specielt beder jag dock få anmärka, att utgångs punkten för min framställning ej endast var spar samhet med statens medel, utan äfven afsåg der nytta i andra afseenden dermed skulle beredas: att jag icke sagt, att de kollegiala verken i an dra instansen skulle indragas, utan omorganise ras och flera platser der indragas, såsom endast varande renskrifvarsysslor, som kunde för bättre pris än nu bestridas. I referatet förekommer något i mitt tycke visserligen mindre vigtigt, men af referenten försedt med citationstecken, lydande: ?Skattarlandsbygden till städerna med sina supare på ett oskäligt sätt, hvilken lösryckta sats jag uttryckte sålun.da: ?Skattar landsbygden genom sina supare på ett oskäligt sätt till städerna. I förra fallet kunde man möjligen tro, att ordet sina? hän. förde sig till städerna i stället för till landsbyg den; vidare uppgifves, att domhafvanden skulle infordrat valprotokollen till den 4 December; — detta sades icke, utan till den 5 December kl. 4 e. m., hvaraf således synes, att från den 29 November eller till och med från den 2 December god tid finnes! att insända valprotokollen, synnerligast från de församlingar, som ligga efter jernvägen och hafva post bvarje dag till Tumba, domhafvandens adressort; men, yttrade jag, man må nu vara af hvilken åsigt som helst i hufvudfrågan, finner jag det af en del kommunalföreståndare illiberalt handladt genom formen söka utestänga en motståndare, så att röster icke få på honom afgifvas. Dertill hörer ock, att genom framkastandet af obestyrkta tvifvel om friherre Bondes valbarhet söka! afhålla personer från att välja på honom. Vid det afbrott, som, under det jag hade ordet, skedde af kamreraren Schultz, står det att han gaf uttryck åt den otålighet, som började gifva sig tillkänna hos församlingen, men att ordföranden skaffade mig genast ljud; hvartill dock borde för sanningsenlighetens skull läggas, det på min anhållan ordföranden till församlingen framställde, huruvida len önskade att jag skulle fullborda mitt skriftiga föredrag eller icke, hvarpå hördes endast ja och intet nej, enär hrr Schultz och Rudbeck väl nsamme voro af den mening att förhindra varje annan att tala, som ej med dem öfyerenstämde, hvilket desto tydligare framstår, som de sedan utan afbrott med mycken: resignation för in — enligt deras eget uttryck — ?dyrbara tid, yssnade till ett längre föredrag af rektor Siljetröm. Skulle redaktionen af Aftonbladet betvifla rikigheten af mina uppgifter, — något olika med less egen referents, — beder jag få åberopa ordörandens rektor Siljeströms vitsord, desto lättare utt erhålla, som hr rektorn numera lärer bo i stockholm ; dessutom finnas flere andra persoer, som kunna intyga detsamma. Att jag icke unde lemna Aftonbladets referent mitticke renkrifna tal, ej eller, utan frih. Bondes samtycke, ans bref, torde väl redaktionen gilla, och finner ag ingalunda besynnerligt, att, vid en dylik aneckning af en referent, misstag insmyga sig; nmärkningsvärdt är dock, att rektor Siljeströms nundtliga föredrag kunnat så öfverkomplett in xtenso meddelas. Södertelge och Rosenborg den 22 Nov. 1866. Azxel Ax:son Uggla.