Aftonbladet – 23 november 1866, sida 3

Vi ha gerna lemnat plats för ofvan stående reklamation, ehuru det enda nämn: värda misstag, som insändaren påvisar j vårt referat, rörer uppgiften om det öde, som hr Uggla ämnade de kollegiala verken och upplysningen härom väl kunnat affattas betydligt kortare; Den fina distinktionen mellan de olika ordställningarne i afseende å landsbygdens supares förmenta oskäliga beskattning till städerna, lärer näppeligen senteras af någon annan än re: klamanten sjelf. Att hr kaptenen, sysselsatt med uppläsningen af sin skrift, icke kunde märka det intryck den gjorde på församlingen, är ganska paturligt, men detta hindrade icke referenten att märka det. En beskrifning i detalj på de ord, som yttrades då ordföranden skaffade hr Uggla ljud efter det omta: lade afbrottet, ansåg referenten öfverflödig, då hufvudsaken var sjelfva det faktum, att ordföranden upprätthöll yttrande-friheten. Om slutligen hr Biljeströms anförande kunde i vår redogörelse återgifvas något fullständigare än hrr Ugglas och Bondes vid mötet upplästa skrifter, så härrörde detta helt enkelt deraf, att det är vida lättare för en referent att följa och genom anteckningar i minnet bevara ett med logisk reda framfördt muntligt anförane,; än vidlyftiga skrifter, som temligen hastigt upp! läsas. Hr Uggla känner för öfrigt bäst sjelf, att. det icke är referentens fel, att hr Bondes bref icke blef i sin helhet i Aftonbladet offentliggjordt.