Aftonbladet – 23 november 1866, sida 3

afundades hon väl Violante? Var det denna korta lycka? Var det detta förfärliga uppvaknande? Enkefrun slumrade knappt, natten var nära sitt slut, och med himlens klarhet var det förbi; gryningen inträdde grå och tung med tjocka dimmor rullande öfver ekarne, då markis de Croix-de-Vie steg ned från sin våning. Han gick öfver borggården; i slottet sofvo alla ännu. -Då han kommit till stora porten, som alltid stod öppen, såsom det ans:år ett gästfritt hus, stannade han, oviss om den väg han borde följa. Til venster låg vägen till Bochardigre; han ryste; och depna tanke bestämde honom för den andra vägen, den som ledde till byn. Han gick långsamt förbi alla dessa kojor; en af dem, som låg i ändan af kbyn, var bättre byggd än de öfriga och som nästan kunde kallas ett hus; det var vaktkarlens boställe. Man eåg der uthuggen under takföten Croix-de-Vie-slägtens vapensköld, korset med de långa armarne, och i hvart och ett af de fyra qvarteren beslägtade fami jers vapen, alla af furstlig rang. Devisen var den latinska, hvaraf Öroix-de-Vie-slägten sedan tvåhundra år ej bibehöllo mer än hälf. ten: Pro Cruce1). Men det gamla huset var mer än tvåhundra år gammalt, och den andra hälften af devisen lästes ännu i den förvittrade stenen Pro Dea2). Robert de ;Croix-de-Vie, känd isin ungdom under namn af herre till Sainte Pazanne; och en trogen tjenare till Henrik III, hvilken han följt till Polen, hade 1580 till sin familjs fromma devis tillagt de två profana orden. Martel I., en gudaktig och dyster herre hade utplånat dein, 1) För korset. 2) För gudinnan,