Aftonbladet – 22 november 1866, sida 3

men det är för en annan.., Vid hvilket allsmäktigt namn, min fröken, vid hvilken helig sak skall jag för er aflägga ed om en evig tacksamhet för det ädelmod, som fört er till mig. Det lilla, som återstår af mitt hjerta och mitt lif, tillhör er, om ni vill det, som pris för en så god, så skön handling, ty jag kan ej glömma, at ni till en början sett mig bland edra fiender.4 Jag har inga fiender, sade Violante, och jag tycker ej om onödiga eder; min ankomst hit var ej någon vacker handling. Jag har kommit hit derföre, att ni löper en fara, hvarom ni är okunnig, men som jag känner, och jag cnsåg det vara rätt att derom vnderrätta er. Jag har nu gjort hvad jag borde; jag anhäller att ni aflägsnar er. Nej, ropade han, jag kan det icke; jag skulle vilja lyda er, men skall jag då så snart afstå från tjusningen att se er, då jag så väl vet, att jag kommer att förlora den för alltid? Ni har kommit till mig, bebådande hotelser, men ni har ej betänkt, att om dylika kunde förskräcka mig, så kunde det icke ske genom er mun. Den i hvars namn ni botar, tror ni icke att jag känner honom? Det ligger ej något mod i att ieke fruktahonom. Markisen af Croix-de-Vie kan ej gifva döden; hans arm är dertill för svag, vapnet skulle ännu en gång falla honom ur händerna. Och hans chouaner bekymra mig föga. Hvad vill han mig? Hvad har jag gjort honom? Hvarför är den mannen min fiende? Är det derföre, att jag sett er, att jag utgör en skugga åt hans hedröfliga sol? Och ii, är det för attskona hans dårskap, som ni vill aflägsna dena skugga? Men hvad har jag då att göra med denpe markis? Man har berättat mig hbens histöria. Sfanna qvar, min fröken,..4