Aftonbladet – 22 november 1866, sida 3

er, att jag icke en gång har rätt att lefva, emedan jag ej mer eger någonting. Åh, jag vet nog, att chouanernas bössor äro färdiga ait riktas emot de gudlösa och sönerna a! de blå. men tala icke om det arma folkets hat. Det finnes ett annat slags hat, vida säkrare, som träffar på afstånd, utan anna! vapen än en penna. En paragraf på eli hvitt blad, och man har ett olycksbarn tiil här i verlden. Du har aldrig vel.tförnedra din själ; sök då ditt bröd, arme stackare. Hvad som är gjordt är väl gjordt; jag är ej längse öfverjägare i orten.4 Jag beklagar er4, sade fröken Bochsardidre; ni hade ej förtjent denna orättvisa. Om jag ej förtjent den, hur kommer det då till, att de, hvilka jag ansåg för de mina, ha fröjdat sig deråt af hjertans grund? Hvarföre har folket dernere, som älskade mig, nu kommit för att skymfa mig i min bosted? Ett väldigt skratt hördes öfver hela staden, när man förnam den roliga underrättelsen: medborgaren Lesneven, som pj talade om annat än fria män, och som trodde sig sjelf den friaste af alla, är nu afskedad och har mistat sin lön som en dräng. Afven jag skrattade, och hvilket kratt! Ack, det är en glad stund, då man änner slitas ifrån sig sitt halfva jag. Tro, iilusioner, falsk upplysning och falsk kärlek, nilt faller på en gång likasom en trasig rock, som ej längre kan hänga qvar på axJlarne. Det är i en sådan stund som man könner sig verkligt fri, men man är också naken, man fryser. Hvar skall man få värma sig? Himlen är öde: då söker man der efter en stjerna... Han tystnade. Violante lutade sig ned emot Magnus och smekte denne, men svarade icke. SStjernan strålart, återtog Lesneven,