Aftonbladet – 22 november 1866, sida 3

opatriotisk åtgärd att anskaffa ändamålse lig materiel för bästa möjliga pris? Man har stundom klandrat myndighete emedan de åsidosatt ständernas beslut oc öfverskridit beviljade anslag. Är det q konseqvent att nu klandra jernvägsstyrelse derföre att den förfarit i öfverensstämmel: med ständernas uttalade åsigter och håll sig inom de beviljade anslagen? ?I hög grad komiskt? har jag kallat förf med så mycket anspråk uttalade åsigt, a prisnedsättning på de svenska skenorna der genom skulle kunnat åstadkommas, ?att d gjordes af något mindre tyngd än de er gelske?. Han kryper nu bakom ständerns men den skrifvelse, som han omtalar, förar ledde just de ofvan omtalta komitunde: sökningarne; dessa blefvo bekantgjorda lång förrän förf. slungade sin väldiga penna vågskålen ; men det är ej minst komiskt a han om dessa undersökningars resultaier allmänt tillgängliga i bokbandeln, icke ha den ringaste vetskap. Dessa undersökninga började redan 1862; i Februari 1863 aflem nade komiterade sitt utlåtande. Detvarså ledes bekant för statsutskottet och sist för samlade ständer, och hade till följd att Ja Anderssons från Stora Kopparbergs län oc lagman Danckwardts strängt protektio nistiska och på pricken med förf:s åsigte öfverensstäramande, motioner leronades uta allt afseende. Man ser således att förf. ick följt med sin tid, hvilket också är svårt särdeles på ett område der han alls icke ä hemma. Men hvarföre då vara så positif Hvarföre icke rådföra sig med sakkunnigt Parsoner, utan blott lyssna till dem son ände hans oerfarenhet, men förlitade sig på hans godtrogenhet? Han anser det ege nog? att jag betviflat möjligheten använd: lättare skenor på statsbanorna utan att. bland annat, minska tågens tyngd. I fall förf. icke uttänkt en splitter ny princip föl skenornas konstruktion, så torde han nöd. 2as godkänna den hittills af alla teknici anjagna regeln: att bärigheten växer som jvadraten af höjden. Det är möjligt att jag icke nog tydligt uttryckt mig beträffande vilkoren för en nöjlig prisnedsättning på skenor i allmänet. Jag skall då förtydliga mitt jttrande: m de svenska skenorna till följd af konunkturförhållanden och vunnen större arvetsskicklighet kunna tillverkas till billigare ris än det, som Motala-verkstaden fordra!e, så är det otvifvelsktigt att samma konunkturförhållanden jemte vunnen större aretsskicklighet i England äfven böra medöra prisnedsättning på de engelska ske:orna. Är förf. nu nöjd, eller skall han fven beteckna detta yttrande såsom ?snusörnuftigt vigtigt? — ett uttryck, som, då an begagnar det naturligtvis vittnar om nycket fin ton?. Att ofvan anförda konjunkturoch större rbetsskicklighetsförhållanden verkligen in räffat i England synes deraf, att t. ex. på anan mellan Jonsered och Göteborg i år plagts nya engelska skenor af gröfre dimenioner — följaktligen tyngre och styfvare n de hittills begagnade, men inköpta till amma pris pr fot som dessa. Det är visst vöjligt hvad ryktesvis förljudss? — förf. vr en nitisk uppsamlare af rykten — att kadade, men ännu brukbara skenor förflytsis från de mest trafikerade till de mindre rafikerade delarne af statsbanorna. Sådant irer dock inträffa vid. alla banor, och skulle teslutande sådana skenor anskaffas, hvilka tid förblifva oskadade, så är troligt att köpspriset på dessa blefve enormt högt. m förf. lyssnar till ryktet, eller ändå bättre, rfråger sig i jernvägsstyrelsen, så skall an erfara, att kasserade skenor uppgå till tZanska ringa belopo. Emellertid torde an få medgifva att, då betjdliga partier tenor erfordras äfven till sidospår m. m., . är det icke så rysligt illa, om dertill be: ignas skadade, raen vid inköpet billigare, 1 oskadace och vid inköpet dyrare skenor. Någon ?skugga? har jag alldeles icke astat på Motala verkstad. Jag har endast amlagt obestridliga fakta, som ådagalägga t disponenten visat en klandervärd brist ; ordhållighet vid leveransers fullgörande, ch hvarigenom han ådregit staten betydga, ännu fortfarande, förluster. Förf. sjuer af vrede, emedan jag fördristat mig amdraga förhållanden, som af offentliga undlingar konsiateras; men sjelf reprodurar han rykten, utan att angifva sina kölr, och utan att ansvara för dessa ryktens ovärdighet! Till en oriktig uppgift har jag gjort mig yldig, som jag villigt erkänner och som ort mig mycket ledsen. En person, för vilken jag hyste fullt förtroende, uppgaf t det lokomotiv, hvarå pistonstången hade rungit, var tillverkadt vid Motala. Hans ;pgift hade jag desto mindre skäl att beifla, enär han är en af Motala-disponenns intimare vänner. Det var ett fel af gt ej i rätt tid om förhållandet göra rfrågan i trafikstyrelsen, der förf:s uppft att lokomotivet var tillverkadt i Engnd blifvit bekräftad. Sedan nämnde 10motiv n:r 45 Malmö? från England iem 1858, hade det oafbrutet begagnats till April 1864, då det undergick en dyr reration. I April detta år insattes en pionstång, tillverkad vid Motala, emedan n förra efter så långvarigt och tungt arvar försliten; den nya sprang den 31 . Händelsen väckte i Malmö stor förräckelse, enär den inträffade under en fart med stadens skolungdom, och var estridligen ytterst vådlig. Den anfördes mig allenast för att påvisa att äfeen svensk aterie! kan vara felaktig, ett förhållande m man ej gerna vill medgifya, ehuru förf. erinrar, hvilket är fullkomligt riktigt, att gen verkstad i verlden kan ansvara för ; en derifrån utgången maskindel ej kan ripga sönder.