Aftonbladet – 21 november 1866, sida 2

astitta hans redbarhet och duglighet i öfrigt, tig rinrades dock att hans ställning (såsom verk-l1er tällande direktör) inom det skandinaviska kre-!pepn litaktiebolaget gjorde honom sä mycket mindre pu ämplig att erhålla ifrågavarande uppdrag, som lei ust syftemålet med ombuds utsändande var, att fy senom indragning af den återstående fixt öfver-laf agna andelen af ifrågavande års jernvägslån anRp kaffa medel, för att dermed till samma bolag ; fy iqvidera den i Juli månad till betalning förfalande första fjerdedelen af det med detta bolag ufslutade temporära lån; och den tanken låg alltför nära, för att kunna undertryckas, att det urjm letta förhållande härflytande intresset för sist-v nämnda liqvids fullgörande måste ifrimstarumm met göra sig gällande vid de transaktioner, som 4 a 1 för uppdragets utförande kunde ifrågakomma. Sedan fullmäktige beslutat, att utse ännu ett ombud och att vid valet deraf icke vara bundna inom riksgäldskontoret, — i hvilket sednare hänb seende ordföranden var af skiljaktig mening — blef grefve Hamilton af fullmäktige utvald till det andra ombudet; men då han förklarade, att resan måste så godt som genast företagas, han af uppgifna skäl måste afsäga sig uppdraget, hvilket det varit en möjlighet för honom att mottaga, om fullmäktiges önskan i detta hänseende ett par dagar förut varit honom bekant, utsågs konsuln Henric Davidson, att jemte majoren Wolffelt vara riksgäldskontorets ombud. Riksarkivarien Nordström, som fästat uppmärksamhet på obehöfligheten att afsända mer än ett ombud, och instämt uti hvad här förut blifvit anfördt angående Davidsons olämplighet till erhållande af ett sådant uppdrag, har derjemte mot hans utväljande reserverat sig.? Ombuden afreste den 25 Juni, ankommo till Frankfort den 28, erhöllo liqvid af Erlanger Söhne genom vexlar på Paris, London och Berlin, hvilka till fördelaktig kurs realiserades, hvarefter betalningen af den förfallna qvoten af det temporära lånet och räntan å samma lån af dem verkställdes till Nordiyska banken den 5 Juli. Revisorernas egna betraktelser öfver de sednaste låneoperationerna anse vi oss böra fullständigt återgifva. De lyda sålunda: De större transaktioner, riksgäldskontoret under revisionsåret handlagt, äro således trenne, nemligen uppgörande af ett lånekontrakt om 4 millioner thaler courant med det tyska consortium och samma låns indragning; försäljning af obligationer till ett belopp, motsvarande 1 mil1 lion thaler, till riksbanken, samt afslutande af ett kontrakt med Skandinaviska Kreditaktiebo-: laget angående ötfverlåtande till samma bolag af obligationer dels å fixt köp af 2 millioner thaler, I: dels i option för enahanda belopp. . E De slutliga prises, till hvilka nämnda lån och försäljningar skett, äro visserligen ofördelaktigare : för staten än de, som under föregående år kunnat betingas, men då i betraktande tages den tryckta penningställning, som under slutet af sistlidne och större delen af innevarande år i allmänhet varit rådande, har berörde omständighet i och för sig icke ansetts böra läggas till grund för någon anmärkning å revisorernas sida. Om äfven alltså bör erkännas, att fullmäktige i riksgäldskontoret vid fullgörandet af den del utaf deras åligganden, hvarom här är fråga, haft att strida med svårigheter, som det legat utom deras makt att förekomma, gifver dock den granskning af protokollen, som revisorerna med noggrannhet verkställt, anledning till åtskilliga anmärkningar, för hvilka revisorerna gå att här redogöra. evisorerna kunna härvid till en början icke underlåta att omförmäla, hurusom de vid läsningen af fullmäktiges protokoll inhemtat, att sällan något vigtigare ärende afgjorts utan lifligare meningsstrider, hvilka ej kunnat slutas utan votering, och att dessa meningsskiljaktigheter sedermera gifvit anledning till diktamina och motförklaringar inför protokollet långt efter sedan den fråga, de afsew, blifvit afgjord; ett förhållande som ingalunda gör ett godt intryck. I afseende på det tyska consortii begäran om ny optionstid för den återstäen.ie andelen af det öfvertagna lånet, anse revisorerna, att denna begäran blifvit nog knapphändigt affärdad, samt att det kunnat vara skäl, att ingå i vidare underhandlingar härom, helst, på sätt af tvenne reservanter mot beslutet blifvit erinradt, consortii begäran utvisade, att ett bifall för detsamma egde något värde och således gaf tillfälle för riksfördskontoret att mot medgifvande af denna förängning betinga sig motsvarande fördel. Genom det hastiga afvisandet af ifrågavarande anhållan inträffade, att på lånets återstod ingen spekulant fanns den 1 April. Följden blef, att den ende, som kort derefter anmälde sig såsom långifvare, då, likasom vid ett föregående lånetillfälle, begagnade sig af sin ställning för att tillägga nya och strängare vilkor, hvilka slutligen mäste af fullmäktige antagas, ehuru man vid underhandlingarnes början utgick från det å ömse sidor uttalade förbehåll, att denna del af lånet på inga vilkor skulle blifva staten dyrare än den äldre i Tyskland kontraherade. I afseende på förhållandet till Skandinaviska Kreditaktiebolaget framgår, bland annat, att, vid början af förhandlingarne med nämnde bolag, två bland fullmäktige befunnits vara delegare i samma bolag. Pluraliteten bland fullmäktige förklarade sig emellertid anse, att omförmälde ledamöter icke finge deltaga i beslutet, men vä: i öfverläggningarne om bolagets anbud, oaktadt frågan härrörde uppgörandet af ett kontrakt, mel lan tvänne korporationer, hvilkas intressen uppenbarligen voro i strid med hvarandra, och som sålunda måste söka att nedsätta hvarandras anspråk. Att under sådant förhållande medlemmar af den ena korporationen tillåtas deltaga i den andres rådplägningar, synes icke lämpligt. Något sednare tilläts till och med en af dessa delegare i kreditaktiebolaget stt föra ordet vid öfverläggningen rörande samma låneaffär, och vid ett sammanträde medgafs slutligen en såsom suppleant inträdande ledamot, som också var delegare i oftanämnda bolag, att deltaga såväliöfverläggningarne som besluten rörande förhandlingarne med samma bolag. Härförutan få revisorerna anmärka, att protokollerna för de öfverläggningar, hvarunder besluten angående uppgörandet af affären med kreditaktiebolaget förbereddes, äro de som, enligt ett först efteråt af pluraliteten fattadt beslut, aldrig blefvo uppsatta. Revisorerna böra dock härvid tillkännagifva, att, ehuru de ej trott sig kunna underlåta att anmärka sistberörda förhållande, de likväl ej fun nit någon anledning antaga, att detsamma ländt till men för riksgäldskontoret. Såsom ett fel mot den ordning och kontroll, som i hvarje ögonblick bör finnas uti ett statens penningeverk, få revisorerna äfven påpeka det här ofvan relaterade förhållande, att nemligen ända till den 26 Juli fullmäktige underlåtit att förständiga kommissariatet om förande af fullständiga anteckningar öfver lånedeputerades förhandlingar med utlandet, Dylika anteckningar hade således före nämnde tid endast förts enskildt af lånedeputerade sjelfva. MHärigenom förklaras möjligheten deraf, att då en af lånedeputerade den 12 Juli inlemnade en uppgift på riksgäldskontorets återstående tillgångar i utlandet, hvilken uppgift sedermera befanns upptaga endast en del af samma tillh denne ledamot nämnde dag erIal amg nnnte fullnatsle