Aftonbladet – 21 november 1866, sida 2

än här hos oss. Det finnes pomeranslunde: der på orten. Öfverjägare fiona der ätmin stone någonting att förfriska sig med der tiden då apelsinerna mogna. Se så, her I Lescalopier, skynda er alt göra en lyck ig) . ?Jag skall skrifva, svarade han, me! blott för att göra er till viljes. I hvad son angår herr markisens verkliga intressen och lugn, så är detta icke hufvudsaken.? Huru !? utropsde hon, fattande honom armen. Säg om det der!... Ar det då e af vigt, att markisen ej mer träffar den ae. Lesneven ?? — Jag går ej så långt.? Hur långt går ni då?? sade hon. Hör på, fru markisinna?, återtog advo katen, jag vill säga er min hela tanke Jag är rädd för, att ni koncentrerar ert sin nes och era önskningars hela liflighet på er i sig sjelf likgiltig punkt.? — Liksiltig!... Ja, emedan den på förhand är afgjord Tror ni väl, att efter de händelser, som ti mat på min gård, den unge mannen icke redan erfarit sina förmäns stränghet? Ds skola aflägsna honom, det är säkert. Och det beror blott på mig, om han ej mister tjensten.? — Nej, icke så; det skulle bringa os olycka !? Denne Lesneven?, fortfor herr de Bochar. digre, ?det är gårdagens händelse, det är det förflutna. Man måste tänka på f amti den, fru markisiona, fr en ensam bar rätt fill alla våra omsorger. Med ett ord, jeg tillåter mig finna er ta väl lätt och en. kelt saker, som icke äro så lätta.? P— Eokelt !? De äro ganska invecklade, fru markis inna.