Aftonbladet – 21 november 1866, sida 2

ningar; det har sagt sitt sista ord. Hoppas ni icke det åtminstone?? ?Jag icke blott hoppas det?, återtog Les calopier lifligt, jag är förvissad derom, Och gör mig den nåden att erkänna, fru markisinna, att min tro på Guds godhet och på herr markisens återställande har alltid varit starkare än er egen. Om det varit annorlunda, så skulle jag icke anhålla om den ära, som ni vet.? Hvarifrån kommer då denne Lesneven? fortfor enkefrun, som ej hörde på advokaten. Hur skall man få veta om han här stammar från den der ..? Madame, återtog Lesealopier tvärt, ?den unge mannen kommer troligen ifrån skogs institutet.? — Vänta litet?, sade hon, det vill säga, att han har chefer, och att vi skulle kunna ställa så till, att ban finge byta om station. Jag skall skrifva till prinsen af X. Det är en person af den nya adeln, och han har fit ig med en Ledignan, min kusin i tredje ed. Prinsen af X. har resi till Madera, fö: att der passera dessa revolutionsmånader?, svarade Lescalopier. Jaså, ni känner honom!? utropade hon, ?det är makalöst, ni har vänner öfverallt.? Det är sannt?, sade han. Det finnes på flere håll personer, som skulle skada mig, i fall de ej hölles tillbaka genom något dunkelt minne af de goda tjenster jag gjort dem. Utan skryt eagdt, fru markisinna, men mängden af dem som känna sig mig förbundna, borde vara otalig...? ?Näväl, aforöt enkelrun, sätt då en till på listan, och skrif till Paris gen. Tycker ni icke, all denne olycksdigre Lesneven skulle göra en vida bättre figur vid floden Durances stränder