Aftonbladet – 20 november 1866, sida 3

LJ af kommunens alla medlemmar, äfven af dem för hvilka dessa tillskott ofta medföra stora upp. offringar och försakelser, kan den ej, utan ati öfverträda sin pligt, åt understödstagarne berede förmåner, hvaraf många ibland understödsgifvarne sjelfva äro i saknad, och detta utgör äfven er bland orsakerna dertill, att den i allmänhet kar sträcka sin omsorg endast till de mest tryckande behofvens afhjelpande för ögonblicket. Härige. nom uppfylles dock icke menniskokärlekens for dran. Den önskar, att den fattige ej måtte gå alldeles miste om sådana lifvets oskyldiga njut: ningar, som föregående lefnadsvanor kanske gjort till ett behof, och genom hvilkas saknad fattig; domen kännes dubbelt tung. Den nöjer sig ej att verka för stunden utan riktar äfven sin om: tanke in i framtiden. Genom lättade arbetsutvägar och ofta genom större bidra; på en gång vill den tilltäppa sjelfva källan till fattigdomen och åt individen förskaffa tillfälle att sjelf värja sig mot nödens vidare angrepp, och framför allt utgör det en dess oafiåtliga omsorg att åt det uppväxande slägtet bereda ändamålsenlig omvärdnad i både lekamlig och andlig måtto. Att verka i denna riktning tillhör den enskilda välgörenheten, och i sådant afseende är också mycet inom hufvudstaden redan tillgjordt. Många sällskaper och stiftelser med betydliga kapitaltillgångar hafva genom enskildes bemödanden här blifvit för olika välgörande ändamål bildade, och med frikostig hand söker den enskilda barmhertigheten oupphörligt att underlätta nödställda likar i deras belägenhet.? Under tacksamt erI kännande af vigten, omfattningen och betydel.I sen af denna enskilda verksamhet har dock fat. tigvårdsnämnden såsom en brist uti det närvarande förhållandet erinrat, att säväl emellan de många spridda välgörenhetsinrättningarne och den enskilda barmhertigheten inbördes, som emelJlan dem, ä ena, och den allmänna fattigvården, Tå andra sidan, saknas önskvärdt samband och ömsesidig vexelverkan så att de såväl på det allmännas vägnar som enskildt handlande personerna ofta utöfva sin verksamhet vid sidan eller i omedvetenhet af hvarandra. De undersökningar, som af dem hvar för sig anställas angående hjelpsökandes omständigheter, komma härigenom ej till de öfrigas kunskap, och mången, som till följd af upptäckter, hvilka vid dylika undersökningar kommit i dagen, blifvit af den ena inrättningen förnekad understöd, kan således, det oaktadt, hos en annan samtidigt undfå bjelp, hvilken, om det upptäckta förhållandet äfven för denna varit kändt, måhända icke ifrågakommit, och med fördöljande af det understöd, som på ett ställe erhålles, lyckas det jemväl mången att förskaffa sig ytterligare sådana på andra håll under det att personer, som törhända äro i vida större behof, lemnas alldeles ohulpna; hvarjemte, genom annonser i tidningarne samt i husen kringsända skrifvelser, den enskilda barmhertigheten nu ej sällan aflockas allmosor, hvilka, om rätta förhållandet varit kunnigt, säkert skulle blifvit åt värdigare föremål besparade. . De sålunda anmärkta olägenheterna har fattigvårdsnämnden trott kunna, om ej undanrödjas, åtminstone väsentligen förminskas, derest af Iledamöter inom de nuvarande välgörenhetssällskaperna och andra för de fattige nitälskande personer bildades en större för hela hufvudstaden gemensam förening med ändamål att efter viss bestämd plan, i samband med hvarandra, utöfva sin verksamhet och tillika utgöra ett biträde åt och medlare emellan den enskilda och den offentliga barmhertigheten samt de behöfvande. Sedan fattigvårdsnämndens omförmälda framställning blifvit delgifven de inom särskilda församlingar i hufvudstaden förut bildade fruntimmersskyddsföreningar hafva en stor del af dessas medlemmar jemte andra för saken nitälskande personer, med bebhjertande af de utaf fattigvårdsnämnden yttrade åsigter, öfverenskommit att ingå en sådan gemensam förening, som af fattigvårdsnämnden blifvit antydd, och hvilken under benämning af Allmänna Skyddsföreningen i Stockholm, nu kommit till stånd. Enligt de antagna stadgarne har denna förening, som, under edning af en gemensam centralkomitå, utöfvar sin verksamhet genom särskilda skyddskomitåer inom hvar och en af stadens territoriella församlinar, samt till dessas biträde utsedde deputerade, fufvudsakligen till ändamål : att omsorgsfullt söka vaka deröfver, att det uppväxande slägtet af den fattiga befolkningen i huvudstaden ej må sakna nödig och kärleksfull vård och uppfostran, samt att de understöd som i sådant afseende för fattiga barn utgå, verkligen komma dessa tillgodo; att genom noggranna undersökningar vinna tillförlitlig kännedom om hjelpsökandes omständigheter och behof, samt derom, på begäran, meddela såväl allmänna som enskilda barmhertighetsstiftelser samt jpata personer erforderliga upplysningar, så att de, utan fruktan att genom oriktiga uppgifter blifva vilseledda, må kunna på ett tillfredsställande sätt utöfva sin välgörenhet; att mottaga, samvetsgrannt använda och redovisa de understöd i penningar eller annat, som till lindring i nödlidandes belägenhet kunna blifva åt Föreningen anförtrodda ; och att genom råd och finvisningar samt, såvidt ske kan, genom beredande af tillfällen till arbetsförtjenst, applifra och underlätta de fattiges bemödanden till sjelfförsörjning, samt der utväg för dem saknas att fierom eget arbete eller anhörigas biträde erhålla nödtorftigt up; älle, söka, genom befintliga välgörenhetsstiftelsers välvilliga bemedling eller, i nödfall, genom anlitande af den enskilda barmhertighetens bidra; förskaffa den hjelp, som af de mest tryckan: behofven Sundgängligen påkallas. å Föreningen nu börjar sin verksamhet utan alla tillgångar, kan dess uppgift naturligtvis ej vara att af egna medel lemna understöd åt behöfvande, utan endast att gå såväl den allmänna som enskilda välgörenheten tillhanda med det biträde som Föreningen, efter måttet af sina krafter, kan i ofvanuppgifna riktning blifva i tillfälle att lemna. I hvad mån denna Förenings verksamhet kan komma att krönas med framgång, står ännu i den Högstes hand. En sådan noggrann kännedom om hvarandras åtgöranen grundad samverkan emellan den offentliga och den enskilda välgörenheten, som, enligt hvad: här ofvan blivit antydt, utgör ett af öreniasens väsentligaste syftemål, kan dock ej vinnas med mindre de båda ömsevis omfatta hvarandra med förtroende och sålunda välvilligt räcka hvarandra handen i deras till samma mål riktade träfvanden. I fattigvårdsnämndens ofvannämnle skrifvelse erkännes at den offentliga fattigvården ej kan så fullständigt ordnas, att den enlast genom egna tfn lfver i tillfälle att undersöka alla de fall, der hjelp påkallas, och ör den enskilda understödsgifvaren lärer i en tid som den nuvarande, då, efter hvad erfarenheten visat, skrifvande af tiggarbref af mången begagnas såsom födkrok, ännu större svårighet möta utt finna upplysping om verkligheten af de beof, för hvilka hjelp sökes. D Föreningen nu rbjuder sig att, med de krafter den eger till sin lisposition, söka underlätta deras bemödanden utt vinna kännedom om Rnderstödstagarnes omtändigheter, sker det under den förhop) ning att etta erbjudande måtte af såväl fattigvården som Imänheten omfattas med välvilja. om hvars BRM mmm IT FT ce re FF MM Hele I ,