Aftonbladet – 16 november 1866, sida 2

5 WWII BUR 10 MUV. hr vw reed m Festina lente! — Skynda långsamt! — v sådan är signaturen under en insänd artikel ge i Posttidningen, rörande gevärsfrågan. BSignaturen antyder också tankegången i sjelfva artikeln, med hvilken vi visserligen icke la skulle anse det löna mödan att sysselsätta oss, så framt det icke, tyvärr, af alltför många tecken vore klart, att detta festina lente utgör valspråket äfven för de vederbörande, på hvilkas åtgöranden lösningen af berörda stora fråga är beroende. Få dessa vederbörande i ostördt lugn hålla på att med den så högt älskade långsamheten fortskynda saken, hafva vi all möjlig utsigt att förr eller sednare befinna oss i samma ställning som Österrikarne, enligt general B Hazelii nyss lemnade upplysning, vid ut-!q brottet af det sednaste kriget — vi torde g hafva, äfven vi, fyratio modeller att välja! på, men icke någon antagen! Vi skola dock t för vår del icke underlåta att uppmana ve-; derbörande, i det vapenlösa fäderneslandets q namn, att skynda litet fortare, äfven om vil skola utsätta oss för att framgent hånas , derför i landets officiella tidning, hvilken; finner det tillständigt att utan någon reser-q vation låta i sina spalter förkättra dem, som l tro sig fullgöra en fosterländsk pligt, då del dels mana styrelsen att i ett ögonblick, som ,, fordrar beslutsamhet och kraftig handling, q låta slentrianen, konsiderationerna och den vanliga administrativa makligheten rymma fältet, dels söka förbereda allmänna meningen på nödvändigheten af de uppoffringar, som blifva en oundviklig följd af omstörtningarne i afseende å beväpningen för hufvudmassan af vår armå. Posttidningsförfattarens förnäma öfversittareton och hans rikedom på ursäkter för den bristande energi, med hvilken denna fråga handhafves, äro inga nyheter, hvarken här i landet eller annorstädes. Man har alltför talrika exempel derpå då likartade angelägenheter stått på dagordningen. Man har på samma sätt bemött nästan alla nyheter inom 2 mere område, och det finnes i de flesta länder alltid några högvisa auktoriteter, som kort och godt förklara, att olägenheterna af en ny uppfinning öfverväga fördelarne, och det fordras händelser, som skaka hela verldsdelar, samt ieke sällan egna, stora olyckor för att öfvertyga dem, att i verkligheten förhållandet varit alldeles omvändt, eller att fördelarne öfvervägt de olägenheter, som spetsfundigheten lyckats uppleta. Historien om tändnålsgeväret är, just den, i detta fall mycket lärorik. Posttidningsförfattaren erinrar sig sjelf, att det är 30 år sedan tändnålsgeväret uppfanns och antogs inom preussiska armen. Re dan 1849 användes det första gången i aktiv tjenst (emot de badiska -insurgenterna, om vi icke missminna oss), och vi erinra 0B3 ganska väl, att preussarne redan då högt prisade de fördelar, som detta vapen medförde. Men de lärda och djupsinniga militärauktoriteterna i alla andra länder hade naturligtvis ieke svårt att finna förklaringsgrunden till preussarnes lätta framgångar endast och allenåst i den omstän-: digheten, att de hade att st: ida mot odisciplinerade insurgenthopar, och så glömdes den lärorika föreetel:en så fullständigt, att det knappast vidare var tal om tändnålsgevöret förrän man ånyo fick. se det i verksamhet under kriget mot Danmark 1864. Om under mellantiden någon profan, hvars enkla sunda förstånd icke var klafbundet af någon auktoritetstro eller några skråfördomar, vågade sätta i fråga att bakladdningsgeväret dock måste medföra åtskilliga fördelar, som det vore nästan omöjligt att bestrida, så blef han genast nedstruken af de sakförståndige med en erinran om, att detta vore saker, som han icke begrep; nog af, ?olägenheterna öfvervägde fördelarne?, hette det. Vi ha på ganska nära håll bevittnat en dylik meningsstrid. Då Stockholms skarpskytteförening bildades och fråga förevar om val af vapen, bragtes bakladdningssystemets företräden allvarsamt på tal; men de militärer, man rådfrågade tystade tvärt och afgörande dessa förflugna påfund med den förklaring, att enär de stora militärstaterna, såsom Frankrike, Österrike och Ryss: land icke hade antagit bakladdningsgevär, så måste dessa hafva nägra olägenheter, som gjorde dem odugliga till krigsbruk. Inläto sig de sakkunnige benäget i några närmare resonnementer om ämnet, så kunde man tilll. yttermera visso få höra det dråpliga skälet, att bakladdningsgeväret var odugligt, der-. före att truppen för hastigt skulle skjuta bort sin ammunition. Att det var en dålig hushållning att uppoffra folk för att spara på ammunition, och att det deremöt var en väl använd kostnad, om genom förbrukningen af några patroner man fästade segren vid sina fanor, det var omständigheter, hvilka man icke fann för godt att taga i bettaks tande. Emellertid inträffade danska kriget och tändnålsgeväret ådrog sig nu något större u; pmärksamhet. Specielt inom alla tyska stater höjdes nu starka röster för tändnålsgeväret; men deras krigsadministrationer hade utan tvifvel tagit till valspråk festina lente; saken var icke tillräckligt mogen? och man dro pig måhända äfven för kostnaderna. Om detyska sydstaterna endast hade användt en liten del af de summor som, de nu fått betala i krigskontributioner, på an: . skaffandet af tändnålsgevär och förbättrande af sin krigsutrustning i allmänhet, huru an: norlunda hade icke resultatet kunnat bli! : Nu företedde hela deras militäriska organisation, då den skulle komma till användning, de vidunderligaste brister och !x Ad LacKOT; re mera Ivuständig och ordnad IDR icke deras orgänisation och beväpning i jemförelse med vår! är i landet hatle man under tiden haft Fr KSR AREA d OP DR mm ms Ta SR Ua komet Jet