Aftonbladet – 15 november 1866, sida 3

Causerier från Paris. Innehåll: LEmpereur sennuis. — Militör-revyn i Boulognerskogen. — Striden mellan en författare och en teaterdirektör om ett nytt hus... — En tragedi på ocespen. — En själamessa af operans artister. — Risk-Aliah. -— Svenska konstnårer i Paris. — Kristina Nilsson kommer till 8tockbolm! — Den 9 November. Kejsaren har tråkigt! Oss vanliga menniskor förefaller det nästan omöjligt att en kejsare kan ha tråkigt, men det är verklicen så; det finns stunder då icke ens en diplomatisk träta skulle kunna lifva upp honom. Då finnes blott ett medel — en militärrevy. Sätt en ask tennsoldater framför en gråtande gosse, och hen skall snart stråla af fröjd då soldaternas leder breda ut sig på bordet; ställ upp tjugutusen ståtliga krigare framför en kejsare som har tråkigt, och det dåliga humöret fläktes bort af de fladdrande fanorna. Kejsaren har tråkigt! Straxt hvirfla trummorna i alla kaserner och örnarne flaxa ut i fria luften. De taga vägen till LongChamps och vi följa dem. Lederna ordnas och de brokiga raderna ha en förfärande likhet med jätteormar som slingra sig utåt fältet och låta sina stålblanka ryggar glänsa mot solen. Det skymtar fram en lysande skara der borta på vägen från S:t Cloud. Kavalkaden närmar sig och vi se kejsaren, kejsarinnan och den kejserlige prinsen följda af en glänsande svit och det harveskklädda hundramsnoagardet. De två marskalkarne som rida närmast kejsaren, äro Canroberi och Rendon. Redan första anblicken af trupperna tyckes verka godt på kejsarens lynne, och med leende min rider ban fram mellan lederna, helsad af soldaternas lefveop. Treitiofem musikkårer spela upp sina bullrande bymner och — kejsaren har icke tråkigt mer. Ändamälet är vunnet! Europa kan andss lättare. Revyen är slut och defileringen börjar. I täta kolonner tåga trupperna förbi de höga personerna, under det alt jägarnes trumpeter vexla om med de mera rikbaltigt sammansatia musikkåreroa, att blåsa takten. Vineennerjägarne öppna defileringen, företrödda af sica sappörer, deesa skäggiga prekiexemplar som alltid tåga i spetsen för de franska regementerna, och hvilka till skägg och längd endast öfverträffas af de jättelika regementstrumslagarne. Nu komma voltigörerna och efter dem gendarmerna och