Aftonbladet – 13 november 1866, sida 2

gör godt att se på för gamla ögon som mina. Men Violante kunde nu ej skänka henne mer än en delad uppmärksamhet. Ett anvat vida. olika somtel, som fortgick i en an nan del af denna stora salong, ådrog sig hennes uppmärksamhet emot ennes vilja. Markisinnan märkte ganska väl detta, men hade ej lust att hvarken förarga sig eller beklaga sig deröfver. Men i sanning?, sade hon, ?hvad tals de då om dernere? Markisen och er far äro sällan öfverens. Vet ni väl hvad som nu utgör föremål för tvisten ?? NVisst icke, madame?, svarade Violante. Herr markis?, sade med högtidlig ifver advokaten Lescalopier, ?ni känner den vördnad som jag är er skyldig, ni känner den som jag för er hyser; men för denna gång måste jag motsäga er vid äfventyr att misshaga er...? ?Ni kan aldrig misshaga mig, min herre?, sade markisen torrt. Man kan ej hindra mig att tala om affären vid Tiffanges?, ropade advokaten, ?man kan ej hindra mig att säga, attjag ej känner något vackrare drag i den gamla verldens bistoria. Decii handling har sitt värde, jag medger det; men herr de Croixde-Vies handling öfverträffar densamma, — Hvad vår nyare historia angår — låt oss i tala derom; den innehåller ingenting ditåt. vad tycks? Man hade hos en af de våra tagit en lista, skrifven med hans egen hand och innehållande alla våra namn, och derefter kunde ingen känna sitt hufvud sitta säkert på sina axlar. Mani behagar numera säga, att den regering, som vi 1832 gingo att bekämpa, var mild, men hvem tror väl detta? Denna lista hade officern, som anförde den fiendtliga kolonnen, hos sig